Category Archives: Tankar

ROLEMODEL

Jag läser ett inlägg om förebilder och bloggare hos Keela, kände att jag behövde nämna nåt mer om det än vad som ryms i ett kommentarsfält…

Att titulera sig själv som bloggare. Hur fånigt är inte det? Jag går inte och säger att jag är bloggare. Ifall det kommer på tal kanske jag nämner i förbifarten att jag har en blogg. Jag är inte direkt stolt eller ser det som mitt jobb eller mitt lilla skötebarn ens. Jag har en blogg, jaha? Hade lika gärna kunnat ha en pappersdagbok med hästar på, förutom att det är sjukt svårt att publicera videoklipp i ett sådant.

Vem som helst kan skapa en blogg. Det tar kanske 30 sekunder så kan man börja plinka ner sitt första inlägg och publicera för hela världen. Alltså innebär det att alla kan ha en blogg – och därmed kan alla vara förebilder. Jag trodde vi haft denna debatt tidigare, men bloggare är faktiskt också människor (haha, detta ämne har jag diskuterat på Devote), man är inte på ett speciellt sätt för att man bloggar. Gillar inte samma sak, beter sig inte på samma sätt, skriver inte på samma vis. Alla är olika och det går inte att sätta alla bloggare i ett fack och säga ”såhär är man”. På samma sätt som alla läkare är olika, alla bagare, alla rallyförare… alla är vi olika! Man kan säga att man har en blogg, men just uttrycket ”jag är en bloggare” är så vansinnigt fånigt att jag blir röd om kinderna.

Man kan inte välja att känna att nä, om man skulle ha blivit en förebild i morgon. Man väljer kanske att vara bloggare och i viss mån vilket arbete man vill ha, man väljer helt klart vad man ska utbilda sig till eller vilka kroppsdelar man ska operera och vilka kläder man ska bära. Men att vara en förebild – det går inte att välja!

Du och jag väljer däremot vilka förebilder vi har. Sen om de har bett om det, spelar väl ingen roll. Man kan inte välja att vara en förebild eftersom alla är olika. Jag vill ha en förebild som är osvensk, våghalsig, lagom hälsosam, berest, charmig, har karisma, jävligt mycket skinn på näsan, intellektuell utan att tro att h*n är för mycket, spontan, mångsysslare, konstnärlig, casual men snygg stil, fruktansvärt positiv och avslappnad… yada yada yada. Eftersom det är vad JAG eftersträvar! Sen kanske nån annan vill ha en förebild som är en bullmamma som gillar att äta tacos och ostkrokar på fredagkvällarna och helst håller tyst om vad man egentligen tycker, en sportnörd som också gärna är en god kristen.. vad vet jag. Alla vill vi ha olika saker i livet, vara på olika sätt (hoppas jag!) och därmed har vi olika

Alltså – en förebild är någon som liknar det man själv vill vara. Jag har många förebilder på olika sätt, både kändisar, kompisar och bekanta. Samt en och annan bloggare. Jag har nog inte samma förebilder som dig och de som är mina förebilder, har nog inte bett om det heller.

Du kanske redan är en bra förebild, fast du inte vet om det. Oavsett om man har opererat tuttarna, är muslim eller om du har ett lite väl högt BMI så är du säkert en fantastisk förebild för någon ute i världen. Du kanske inte har valt det men någon gillar dig, din stil och hur du är och då får du stå ut med att denna person ser upp till dig och vill ha bitar av dig. Uppskatta det och ta vara på det istället!

En av mina förebilder.
Kurvig, drop dead gorgeous, en röst att döda för och kämpar för kvinnors rätt.


En annan av mina förebilder.
Fantastisk skribent och fotograf, kloka åsikter, våghalsig & berest. Bland annat.

1 Comment

Filed under Tankar

CHAMPAGNEDROTTNINGAR

Tänk om alla feminister och människor med dylika åsikter hade öppnat sina ögon och fokuserat på alla mäktiga kvinnor som faktiskt finns och härskar ute i Sverige och världen. Vilken wow-värld vi hade haft! 

Jag läste att nattklubben Laroy fått ett tillskott i raden av nattklubbschefer, i form av en 19-årig tjej som nu bossar över fredagarna. Plus att Solidaritet enligt hörsägen ska ha en kvinnlig chef också, kunde tyvärr inte hitta namnet. Då ska vi inte tala om Rebecca Simonsson, Hibbsan och Göteborgs egna goa lilla Anna som styrde och ställde på PUSH förut. Mäktiga kvinnor – jag menar 19 år och redan inflytande på Stureplan? Way to go.

Men att kvinnor styr över hus där alkohol är en av huvudingredienserna, är inget nytt… Titta bara på Champagnehusen nere i Frankrike. Braconnier Denaux styrs av tredje generationens kvinna och hon får inte sällan hjälp av sin mormor. Veuve Clicqout startades precis det, av gula änkan Madame Nicole Clicquout… Eller Lily Bollinger, ytterligare en champagneänka! Vi kanske också ska nämna Anitra Steen, Systembolagets forne VD.

Att kvinnor styr och ställer är inte sällsynt eller något nytt, tyvärr väljer man ofta att fokusera på de tillfällen då kvinnor inte är i topp. Helt fel taktik! Uppmuntra och lyft fram de gånger kvinnor faktiskt bestämmer och håller i klubban. Låt andra kvinnor inspireras! Flöda av positiv energi! Var lite som Blondinbella :-) Få andra att ta efter, eller vilja ta efter! Att skriva med stora svarta och mördande rubriker DET SAKNAS KVINNLIGA CHEFER eller liknande är enligt mig inte peppande. Skriv istället YTTERLIGARE EN KVINNLIG CHEF och berätta om nån av de coola styrande kvinnor vi har. Vilket scoop, journalist-Linnéa….. Grundprincipen är egentligen lika enkel som de oskrivna men också omforskade reglerna kring mindfulness. Simple as that. Fokusera på det bra, skippa det dåliga. Styr tankarna åt rätt håll så går nog kvinnorna dit också.

Självklart är det inget alla strävar efter, att chefa över en nattklubb eller ett champagnehus. Detta var några bra exempel. Bland alla svettiga män med backslick och kostym är det häftigt med de som vill och klarar av det. Jag är imponerad! Mer brudar till världen som gör det de vill göra!!

Mmm.. vad jag blev ruskigt sugen på skumpa och en resa till Frankrike!!!!

Leave a Comment

Filed under Tankar

REPRIS

En text från maj 2010, lite modifierad…

”WHAT MAKES A GOOD PERSON, IS KNOWING WHEN YOU SHOULD KEEP YOUR MOUTH CLOSED.”

Dessa ord, citerade av Tyra Banks, stämmer så bra! Man ska veta när man ska sluta. Man ska veta när det är tillräckligt. Man kan tycka saker men allt man tycker, behöver man inte säga. Jag brukar tänka såhär: allt jag skriver oavsett vad det handlar om eller till vem det är, ska jag också kunna säga till mina föräldrar, mina syskon, min farmor, mina chef… Om jag har en diskussion med en person tänker jag: men om det vore min syster? Vad hade jag sagt då? Det gör situationen så mycket enklare. Man slipper säga väldigt dumma saker som man ångrar och man håller det på en mogen nivå som man kan stå för, som man kan säga till personen öga mot öga. Man slipper tänka ”men gud vad onödigt att jag sa att hon var en ful fet idiot som förtjänar att dö.”

Jag har läst många psykologiska böcker genom åren och bland annat Kay Pollack. Han skriver mycket om hur man ska bemöta andra människor och nämner bland annat;

”Det du säger om en annan människa, säger mer om dig själv än om den andra människan.”

Jag kallar inte någon människa för ful. Jag säger inte att jag hatar någon. Jag säger inte att någon är en jävla fitta, eller liknande saker. Jag kan tycka att människor är totalt jävla hopplösa och jag funderar på hur de egentligen resonerar. Men det är också det som gör oss människor så häftiga, för det finns en sak vi kan bestämma över och samtidigt vara ensamma om och det är våra tankar. Vi väljer vad vi tänker om en annan människa. Och vi kan aldrig veta vad som rör sig i en annan människas huvud. Det vi tänker om andra, säger alltså mer om oss själva än om de. Jag kan tänka ”förbannade idiot” för att i andra sekunden tänka ”men h*n mår nog dåligt! Kanske dennes mamma dog förra veckan, killen kanske har varit otrogen och hon har en jävla mensvärk. Klart hon är ledsen och arg då. Men hon förtjänar en kram snarare än aggressivitet” Liksom, att bli arg i första stunden är en mänsklig reaktion men det gäller att ha styrkan att behärska sig och lugna sig, ändra sina tankar till något snällt och ömt eftersom man aldrig vet varför personen man möter är arg=rädd.

Vi är ofta inpräntade i vad vi tycker om människor. Har man ett första dåligt möte har man bestämt sig redan till nästa gång att man tycker att personen är en idiot, att detta möte även det kommer bli katastrof. Vi dömer varandra väldigt hårt utan att ge varandra någon slags ärlig chans. Vi bestämmer vad vi tycker om människor utifrån vad som hänt på 30 sekunder, en gång tidigare.  Tänk om vi istället kunde tänka ”den här gången är hon nog trevlig!” eller kanske ”vi skulle nog kunna bli jättebra kompisar”. Vad annorlunda saker hade varit. Vad mycket energi som hade sparats, vad mycket negativa spänningar som hade minskats!!

Det är synd att söta människor som har så mycket potential väljer att kasta bort det genom att nedvärdera andra människor. Som väljer att lägga dövörat till och bara höra det man vill höra, se det man vill se. Till sin egen fördel. Ger en sida av historian och som inte vågar erkänna sina brister. Som ÄR rädd. Om jag skulle säga ”jag skulle aldrig säga att du är ful” hör personen bara ”du är ful”.

Och en sak är viktig att komma ihåg. Det är du som mår dåligt när du säger elaka saker om en person. Oavsett om du skämtar eller om du inte tar situationen seriöst, vad det nu finns för anledningar. Problemet finns inte hos den andra personen som är så jäkla ful och dum i huvudet, utan det ligger hos dig. En människa som mår bra har aldrig behov av att kränka andra personer. Och för att säga det en gång till: hade du kallat din mamma för alla de där sakerna, om ni hade olika åsikter i en fråga?

Leave a Comment

Filed under Tankar

TEAM KARDASHIAN


Det är jag och Kardashian
. Lite bakgrundsinformation; Kim Kardashian visat upp sina psoriasisutslag i egna serien ‘Keeping up with the Kardashians’ och det är modigt och fantastiskt bra, känns som att hela världen pratar om det. Många tycker ”so what? Barn dör i Afrika dagligen” men eftersom jag har sjukdomen själv och vet hur mycket det tär på psyket, tycker jag det är enorma framsteg och jag beundrar Kim som visar upp sig, det är ingenting att jämföra med svältande barn men det är otroliga framsteg i alla fall!

Kolla lite klipp ang psoriasis & Kim HÄR. Jag har hela mitt liv fått försöka övertyga mig själv om att det inte är något att skämmas för eftersom det inte är något jag rår för, men det är kämpigt och det kan nog alla med psoriasis intyga om… alla frågor, blickar osv. Därför är det bra att det finns förebilder – även de som har psoriasis! Jag vill också vara en sån förebild och säga att det inte är nåt som du rår för eller något som du ska behöva må dåligt av. Din självkänsla ska inte behöva få sig en törn för att du har några knäppa utslag. Eftersom det är en kronisk sjukdom är det viktigt att lära sig leva med det och inse att du aldrig kommer bli av med det, därför är det bättre att acceptera det så fort som möjligt än att gå 15 år och må skit innan du succesivt kan lära dig att leva med det, som det varit för mig. Tala med andra om vad det är och hur det får en att känna. Inte dölja sig under långärmade tröjor och byxor utan våga gå i linne en dag och ignorera folks blickar! Struntsamma vad andra tycker, de vet antagligen inte! Vill de titta så får de väl det, vill de fråga så berätta vad psoriasis är!

Jag har under hela mitt liv testat varenda kräm som finns, men i sommar märkte jag att ingenting hjälper mer än solens ljuva strålar! Så nu har jag fått en remiss till en hudmottagning för att få ljusbehandling och jag hoppas verkligen att det biter lika bra som den verkliga solen har gjort, speciellt eftersom jag börjat få fler fläckar… Om inte annat får jag väl flytta utomlands där det är varmt året om ;-) 

Man ska aldrig skämmas, inte över något man inte rår för. Kan Kim ha psoriasis och ändå vara drop dead gorgeous, kan nog andra vara det. Mig inkluderat :)

2 Comments

Filed under Tankar

KENZA HEART KANYE

Gick in på Kenzas blogg i vanlig ordning, och ni eventuella Kanyefans får ursäkta men efter att ha läst hennes inlägg två gånger trodde jag det var någon kompis till henne som var typ lookalike-Kanye, att hon skulle skoja till det lite som hon brukar… men tydligen inte, haha. Då kan vi i alla fall konstatera att jag är så uppe i det blå att jag inte hade känt igen Kanye om jag träffat honom.

Det är skrämmande att läsa kommentarerna, jag förstår inte vad felet är med folk som skriver och skickar iväg kommentarer utan att läsa igenom vad de skrivit och fundera om det egentligen är genomtänkt.

”Asså hallå, varför skulle Kanye vara kompis med dig värsta randomtjejen? Glöm det haha nu slutar jag läsa din blogg du är sååå kändiskåt!”

Fast vänta nu… bara för att man är en världsartist, får man bara ha kända kompisar då? Alla tjejer och killar man träffar som bara är vanliga döda, har man ingen nytta av förutom möjligtvis deras utseende ifall de råkar var snygga. Hur känd måste man vara för att vara kompis med en sådan som Kanye West? Jag menar, i svenska mått mätt så är Kenza relativt känd och i synnerhet igenkänd. Skulle vilja veta vilka kvalifikationer som krävs för att kvala in på listan över tänkbara kändiskompisar. Ifall man skulle träffa någon kändis menar jag, så man vet ifall det är socialt accepterat att vara kompis med denne eller inte. Fast glöm det, jag är inte alls känd, så jag får nog inte vara kompis med ens en bloggkändis om det skulle gå så långt någon dag.

Sen angående det faktum att hon skrivit om det och faktiskt berättat en detalj om att de är kompisar, det gör henne kändiskåt. Om hon verkligen var hans vän hade hon inte skrivit ett helt inlägg om honom. Men ponera att hon INTE skrivit om det utan kanske bara lagt ut massa bilder från gårkvällen och mitt i allt dyker Kanye upp, då hade folk varit sura för att hon INTE berättade någonting? Jag tycker i alla fall att det var spännande och roligt att läsa detta, även om jag vill veta ännu mer nu! Kul för Kenza!

Och just det just det just det, jag får inte glömma ytterligare ett ämne som dyker upp i kommentarsfältet hos Kenza… ”asså hallå, vad tycker din pojkvän om det här? Jag skulle verkligen inte gilla det” som att det vore världens självklarhet att jaa bara för att Kenza festar med Kanye så sög hon av honom på toan på V och innan de begav sig till sitt så gav de varandra en lång blöt snuskig kyss? Man offrar gärna kärleken så länge man får some looove from mr West ;-)

Leave a Comment

Filed under Tankar

9/11

För 10 år sedan följde jag min bästis Rebecca hem i vanlig ordning. Framför tvn sitter en storögd mamma och talar om att det hänt något hemskt. Det var nog första gången jag smakade på ordet ”terrorist”. Det var dagen före min kompis elfte födelsedag och vi hade annat att tänka på än terrorister, ändå minns jag det så väl. Att det som hände då, det vi såg på tvn, de frekvenser jag minns, har etsat sig fast så hårt och har fått så stor betydelse för omvärlden och hur vi ser på varandra. Vem kunde ana. Utan detta förödande terrordåd – vad hade vi haft då? Jag tror att vi haft en mer kärleksfull värld och finare bild av varandra. Jag tror att denna händelse påverkade efterföljande händelser och vissa människors syn på andra. Helt klart. För med terrordådet 11 september 2001 följde debatter och andra händelser. Världen före och efter 11 september.

Igår började jag se filmen ”My name is Khan”, hann inte se hela men Khans mamma ritar upp två identiska streckgubbar på ett papper. Den ena har en pinne som han slår folk med, den andra har en godisklubba som han ger bort. Hans mamma frågar Khan, som är autistisk, vem som är muslim och vem som är hindu. ”Men mamma, de ser ju likadana ut?”

Just det. Det finns två sorters människor.
De som är goda, och de som är onda.

1 Comment

Filed under Tankar

en beskrivning av mig själv

FISKARNA 19 februari – 20 mars (min födelsedag 5 mars)

DRÖMMARE I HAVSBLÅTT
Vattentecken, styrs av Neptunus.
Den som sa kall som en Fisk har aldrig mött någon född i Fiskens tecken.
För hos Fisken finns mer värme och medkänsla än hos alla de andra tecknen tillsammans.
Hon är en känslig natur, en melodramatisk martyr och en tillbakadragen drömmare, men också en upptäckare, lite av hippie eller haremsdam på botten av sitt väsen.

KARAKTÄR
En vek inåtvänd människa men samtidigt maktfull, dominerande och stridslysten, klok, flitig, viljekraftig. Fisken är ombytlig och inte sällan tyrannisk. Hon är starkt påverkbar, sensibel och hängiven, uppoffrande och pliktmedveten.
Hon kan konsten att avvakta, stilla och undergivet, tar sitt öde med jämnmod och klarar på så sätt nästan allt!
Hon är romantisk, känslig, lättsårad, tacksam för erkännanden. Fisken har sinne för det hemlighetsfulla, outgrundliga och skimrande, hon anar mer än hon vet, bekymrar sig om sin nästa, är anspråkslös, sällskaplig och gemytlig och gärna ganska bekväm av sig.
Strävar i sin idealism efter fullkomlighet och hoppas på ett universellt brödraskap. Hon är emotionell och rastlös och ibland utnyttjar hon inte alls sina talanger. Hon kan sjunka ner i djup ångest och depression och är rädd för livets mörker.
Hon kan vara bohemisk och bli lättsinnig och splittrad.

INTELLEKT
Ofta lysande begåvning, fallen för meditation, gärna högmodig över sitt eget intellekt och böjd för ironi och sarkasmer utan inneboende elakhet.

Säger: INGEN ÄSKAR MIG
Färg: älskar alla havets blå nyanser, även purpur
Metall: Tenn
Ädelsten: ametist, akvamarin
Favoritblommor: näckros, hyacint, lilja, blåklocka
Smycken: väldigt sparsmakat, safirer eller små stjärnformade smycken
Parfym: lätta och fräscha såsom magnolia, sandelträ, körsbärsblom och viol
Favoritlektyr: deckare
Romantiska möten: i sovvagnen på ett tåg eller i månskenet på en båt
Erogena zoner: mellan skulderbladen
Mest framträdande: ett stort bländande leende och ett glatt smittande skratt
Det bästa och det sämsta: Mycket känslig, du vet saker om dina vänner som de inte ens vet själva och din osäkerhet är lika djup som havet självt

KAN BLI GENIFÖRKLARAD
Du är född i vad som kanske är Zodiakens mest intelligenta tecken. Men Fiskens intelligens ligger inte på ytan. Den måste grävas fram! Du har förmågan att filosofera, resonera, analysera på djupet. Är förmågan uttalad kan du bli kärnfysiker….Einstein var Fisk
Vissa av dina egenheter gör att du inte precis räknas som någon tillgång på en ordinarie arbetsplats. Är du inte engagerad, ja, då kommer du inte i tid. Även en intresserad Fisk är sällan punktlig och ofta frånvarande. Dessutom är du känsligoch ganska inbunden och anses svår att få någon riktig kontakt med.

Den Fisk som inte ägnar sig åt forskning hamnar ofta i något helt vanligt jobb och där gör Fisken en medelmåttig insats på sin höjd. Finns det bara någon trevlig person att prata med trivs du ändå. Förmycket spring och stoj passar dig inte, och pratstunderna skall vara på dina villkor.
Vad gäller din karriär finns alltså möjligheten att du blirnågot inom forskningen och kanske gör verkliga framsteg. En mera världslig karriär är inte att tänka på, åtminstone inte ända upp till chefsnivå.
Som chef är du antingen usel eller också helt underbar. Chansen att du är usel är ungefär nio av tio!
Fisken är också känslig och intuitiv och blir därför tankspridd men älskad inom sådana yrken som rör psykologi och religion.

Yrken som brukar passa Fisken är:
Fysiker
Kemist
Astronom
Präst
Psykolog
Terapeut
Teolog
Filosof
Poet
Alla sorters andliga ledare
Vårdyrken
Forskaryrken
Konstnär
Musiker
Dagdrömmande expedit

EKONOMI
En viss medödd handlingsförlamning och lättja får Fisken att nöja sig med lägre inkomster om hon inte sporras, men om så sker kan hon bli en mänsklig dynamo som med fruktansvärd energi driver igenom ett ekonomiskt mål. Hon är ofta intresserad av att tjäna stora pengar men måste ha en trivsam arbetsmiljö och omväxling i arbetet, krav som snarare ökar än minskar med åren.

SÄTT ATT VARA
Snäll, trivsam och jovialisk, sympatiskt blygsam, sällskaplig, väcker sympati. Råkar lätt under en starkare viljas inflytande.

KROPP OCH HÄLSA
Din kropp:
Den typiska Fisken är ofta rätt kort, har små händer och fötter och har lätt för att få extrakilon, speciellt på höfter och lår. Många Fiskar är mycket vackra och spännande.

Bästa träningen:
Fisken dras till det vackra och fantasifulla. Konståkning, klassisk balett och fäktning är sporter som passar dig. Aerobic och work-out till musik är också bra, eftersom Fiskar ofta är duktiga på rytmik och dans.

EN KROPP SOM BÖR VÅRDAS ÖMT
Fiskkroppens känsligaste del är fötterna. Mår inte hennes fötter bra så mår hon inte bra i övrigt heller.
Hon har dålig blodcirkulation och lågt blodtryck och känner sig ofta frusen, speciellt om fötterna. Frusenheten kan också bero på järnbrist, som är vanligt bland Fiskar.
Ett extra tillskott gör gott. Järn finns bl.a i russin, fullkornsbröd, spenat, äpple och oliver.
Fisken är en sensibel själ med labilt psyke. Hon blir lätt deprimerad och har en tendens att fly från sina känslor, ofta genom att missbruka droger eller tröstäta.
Eftersom Fiskens kropp är känslig skapas snabbt ett beroende som är svårt att ta sig ur. Biverkningar blir speciellt kraftiga hos Fiskar.
Överhuvudtaget är Fiskens kropp inte särskilt robust och tålig. Den bör vårdas ömt.

VIKTEN
Fisken är inte känd för att ha några extra kilon att bära på. När sådana kilon i alla fall uppstår, beror det på Fiskens jobb. Antingen har hon ett stillasittande arbete eller också involverar jobbet många middagar med lite väl många drinkar och vin till maten. Fisken är sällan matglad, men går ganska lätt upp i vikt om hon äter fel. Satsa på mineralvatten till maten.
Fisken har vanligen inga särskilda besvår med matsmältningen och kan alltså välja mellan många dieter. En diet bestående av snabblagade lätta kött- och fiskrätter, ordentligt med grönsaker och sallad brukar passa bäst.
Om Fisken fastar bör den kombineras med en del frukt, grönt och fibrer.

EROTIK
Förälskelse och romantik är avgörande om Fisken ska älska med en man. Därmed inte sagt att hon nödvändigtvis håller hårt på sig.
Hon kan bli förälskad ofta. En viss risk finns att den kvinnliga Fisken låter sig utnyttjas på grund av sin godhet. Eftersom hon gärna låter sig styras kan det sexuellt få följden att hon utvecklar masochistiska tendenser.
Hon kan bli den idealiske sexpartnern tillsammans med en snäll Vattuman eller Fisk

BARNEN
Kommer tidigt att företa vidsträckta resor

ANFÖRVANTER
Fisken är särskilt beroende av hur hon behandlats som barn och kan bli knäckt för livet av olycklig barndom.

VÄNNER
Förvärvar hon många, de flesta trofasta men även sådana som inte håller måttet. Hon tycker om sällskap, gillar god mat och dryck, strålande festmiddagar och nöjen. Hon är uppsluppen i det egna gänget men alltid med en pessimism på bottnen. Hennes farligaste fiender uppträder gärna maskerade till beskyddare.

PRESENTTIPS:
Fisken är vänlig, känslig och tillbrakadraen och älskar presenter av alla slag. Men försök att ge något som är speciellt just för henne, t.ex en scarf istället för något till hela familjen. Och se till att presenten har rätt färg och utseende. Fisken har alltid en favoritfärg och det gäller att veta vilken den är. Ge inte Fisken någonting praktiskt till köket eller huset, då blir hon besviken!

Leave a Comment

Filed under Tankar

Vi blir sjuka av allt gnällande!

Jag läste en artikel i VF förra veckan. Det handlade om Veronica Hedenmark – en rörelsehindrad kvinna 30-nånting som i princip fick sin dödsdom som liten och erbjöds förtidspensioneras redan innan hon fyllt 20. Hon fick domen att hon aldrig skulle kunna göra någonting. Idag är hon som sagt en kvinna i sina bästa (?) år och driver företaget VH Assistans med drygt 500 anställda. Ett citat var så klockrent och underbart att läsa:

”- Många tror att mitt största problem är mitt rörelsehinder. Javisst är det en livssorg att inte kunna gå, det kommer det alltid att vara, men alla måste vara försiktiga så att man inte blir rörelsehindrad i huvudet. Vi lever i ett gnällsamhälle där många skyller på andra och står i vägen för sig själv.”

Hela artikeln flödade av den där positiva energin som jag många gånger saknar. Som många saknar och behöver. Om en rörelsehindrad kvinna som inte kan gå kan ha sådan enorm jävlaranamma och fin syn på livet, ja varför ska inte du kunna ha det då? Lägg manken till.

Tummar upp till Veronica och liknande själar som flödar av positiv energi. Ta efter, våga, kliv ut och ta det där steget. Det är inte så farligt som du tror.

1 Comment

Filed under Tankar

positivt vs negativt

Förlåt. Men det är klart som fan att du mår åt helvete dåligt när du påpekar det exakt hela tiden. Allt är värdelöst. Inte ens bilen går bra. Maten smakar skit och vädret är åt helvete. Finns inget som kan ändra på det utan allting blir bara sämre, folk blir otrevligare, maten mindre god och du möts endast och alltid av skitsaker. Självklart är det så, eftersom du väljer att tänka på det hela tiden. Kan inte riktigt bli bättre om du aldrig tänker en glad tanke om dig själv och din omvärld.

Studier visar att patienter med exempelvis cancer har lättare att tillfriskna vid ett positivt tänkande om framtidsdrömmar och sig själva. Varför skulle inte en ångest/depressiondrabbad människa ha samma chans att tillfriskna från sin missär då? Hur jobbigt är det att ge det ett försök? Ändra varenda tanke man har till något bra, komma in i det där sköna happyflowet och sen berätta om det fungerar eller inte. Om det inte fungerar, så har du inte försökt tillräckligt, då får man försöka igen.

Nej, doktorer kan inte läka trasiga hjärtan eller ge dig kompisar eller en klar bild av vad du ska göra av din framtid. Ibland kan de inte ens bota sjukdomar. Det vet vi alla. Men varför lägger vi då hela vårt öde i deras händer? Säger jävla doktorjävlar kan inte hjälpa mig, därmed är jag dödsdömd och kan lika gärna lägga mig ner och dö. Varför gör du inte själv ett försök att hjälpa dig själv, om ingen annan kan göra det? Tror du så lite på dig själv?

Alla känner olika, alla tänker olika. Men jag är bombsäker på att om människor la manken till att ändra sitt tankemönster och hur de behandlar sig själva, därmed kunde må bättre, det är inte bara jag som säger det utan det har skett forskning i ämnet. Det händer inte över en dag utan är något man måste öva på. Börja lite lätt med att läsa böcker om mindfulness och liknande. Gå några yogapass. Utvidga det till att meditera. Ändra varenda liten tanke och skuffa undan de där negativa tankarna som du inte ens idag är medveten om att du har, för de är en så självklar del av ditt liv.

Älska exakt allting och tänk alla möjliga positiva tankar om exempelvis regnet, om det är något du ogillar. Jag kan inte sova för regnet smattrar så jävulst blir istället det låter så mysigt med dropparna mot fönstret. Jag blir blöt om fötterna blir istället vad barnsligt kul det är att plaska i vattenpölarna. Himlen är så grå blir molnen skapar ett fantastiskt vackert mönster i olika nyanser. Le mot människor istället för att se sur ut, som många har vana att göra när det är dåligt väder. Förbered dig på en kväll med att duscha bort regnvattnet, ta på dig torra kläder och sätta dig i soffan under en varm filt och en kopp te/choklad, istället för att låta hela dagen gå till spillo på att du ska gå och förbanna dig över vädret.

Det låter skitsvårt och skitjobbigt att behöva tänka på vad man tänker (!) men antingen kan du försöka, eller inte försöka. Lite tålamod och uthållighet, i några veckor/månader, så är du där. Försök i alla fall. Lova dig själv det, för din egna skull. Varje litet halmstrå är värt att greppa, och få personer har insett vad det innebär att ha kontroll över sina tankar. Det är en andra chans. Försök!

Leave a Comment

Filed under Tankar

valerie

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Q6JRttxTBC8[/youtube]

Att leva borde egentligen vara en självklarhet. Det ska inte behövas en omtumlande händelse för att man ska börja leva på riktigt. Det ska verkligen inte behövas en katastrof i vårt grannland där drygt 90 personer dör för att man ska börja tänka på hur skört livet är. Det krävs inte att en talangfull musiker går ur tiden för att man ska börja vårda sin hälsa. Det ska inte behövas att man får ett chockerande besked om en farlig och ibland dödlig sjukdom för att man ska ändra livsstil. Ingenting sådant ska behövas, att leva ska vara en självklarhet och vi ska inte behöva gå igenom katastrofer av små och stora skalor för att man ska börja tänka ”nej nu ska jag ändra mig och ta vara på mig själv och alla andra.” Det är ju så onödigt och det kostar liv.

Det är konstigt. Vi lever, men ändå inte förrän en skada sker.

Jag menar. Lyckligt lottade människor kan andas, äta, skita, prata yadayada i 30 år, kanske 40, innan den där smällen kommer då man börjar tänka efter. Då en kär eller när går bort kanske. Då har man levt i kanske 40 år utan att ha levt och därmed slösat bort så mycket dyrbar och oerhört värdefull tid på att bara vara… då man hade kunnat älska, älskas, känna kärlek till hela världen.

Det krävs kanske för vissa att man måste få den där jävla svidande lavetten för att börja tänka efter, men det ska.inte.behövas. En person ska inte behöva dö för att man ska börja leva. Ändå är det så. Varför? Vi slösar bort så mycket kärlek, levnadsglädje, tid. Vi slösar bort våra liv. LEV innan katastrofen. Så är ingenting bortkastat. Så kan man ta vara på sig själv och varandra så mycket mer. Livet är för kort för att slösas bort.

Men. Men men men. Det finns alltid ett men. Ibland kan det vara ‘bra’ att inte inse INNAN katastrofen att ja, att leva kanske vore smart. För när en katastrof sker, oavsett om det är ens kompis som dör eller en terrorattack i Norge, så behöver man ofta och gärna en förklaring till det som hänt och ofta vill jag åtminstone, tänka att det finns någon sån där störd mening med allt, och det kan ju vara just det. Att man ska leva. Så vem vet. Jag kanske lurar mina egna ord?

Åh vad jag gillar att jag alltid blir som mest filosofisk efter 00-slaget, i synnerhet då jag börjar jobba kl 07 dagen efter… jag orkar inte utveckla mig mer. Utveckla er själva. Inveckla. Bah god natt haha.

Leave a Comment

Filed under Tankar

alcoholic

Ikväll pratar de om missbruk och beroenden på Karlavagnen i P4. Jag skickade in ett mail och strax därefter får jag ett mail med frågan om jag kan lämna mitt telefonnummer så att jag, Patti och psykologen kan snacka live. Haha. Tackade nej eftersom jag var rädd för att säga ”Hej jag heter Linnea och jag vill vara anonym” som nån snubbe gjorde för nåt år sen på radio. Hehe. Och givetvis i lite halvrädsla för att den person jag ville tala om skulle få reda på det. Inte för att jag tror att denne någonsin i universum skulle frivilligt sätta sig ner och lyssna på radio, men ändå. Att maila är en sak, att prata så någon känner igen rösten och kan koppla ihop 1+1 är en annan.

Jag ser vänner förstöra sig själva och jag befinner mig i en tyst oro, känner mig knäpp ifall jag skulle nämna något och samtidigt känner jag mig dum som INTE säger något. Det är väl inte så farligt. Livet är en fest. Ett glas vin som snart blir en flaska varje (ja, varje) dag gör väl ingenting. Det är ju gott. Trevligt. Socialt.

Jag mår illa. Min morbror var alkoholist och bitvis helt utslagen. Han blev avskydd, utstött. Fick en kniv i magen av en alkoholistpolare efter bråk om några bärs och höll verkligen på att dö. Han själv hade humorn i behåll. Levde verkligen så – livet är en fest och allt ordnar sig. Sprolla om han sålde mormors båt eller frös sönder hela huset. Life goes on med en sup till kvällen. Eller morgonen. Slutligen dog han, egentligen oklart varför, antagligen blev han kvävd av sina egna spyor. Han levde halva sitt liv med underbar fru och underbar dotter och ett barnbarn. En helt vanlig människa med jobb.

Ja fan, jag dricker alkohol. Knappt en gång i månaden. Vid speciella tillfällen, och det är sällan. Finner inte ursäkter till att dricka. Mår inte bra av att dricka, vem gör det? Men det skulle inte falla mig in att ens våga tänka tanken att ta ett gott glas varje helg. Bli sugen på en stor stark varje dag. Däremot ser jag detta hos många av mina vänner och bekanta. Speciellt en som också missbrukar annat, vad vill jag inte tala om med risk för att outa denna person. Men det gör så ont i mig att se. Ni kanske tycker att det är härligt och ett gött sätt att slappna av. När man dricker varje dag i en vecka utan uppehåll eller varje helg året om är det inte alls gött eller härligt. Det är farligt beteende och ett tecken på en farlig framtid.

I tonåren är det tufft att zupa sig redlös varje helg. Man ba dör ifall det inte är nån fest. Självklart, det känner jag själv igen. Men när det fortsätter och man är vuxen och har fast jobb… det funkar inte. Ingen tycker att det är attraktivt, ingen tycker att du är häftig även ifall du hänger på coola klubbar med de coola snubbarna. Glamdrickandet är en illusion och inget som existerar i det verkliga livet. Vart vill du vara om 5 år? 10 år? Vill du fortfarande sitta där spritfet och lukta fylla en måndagmorgon? Vill du att halva ditt liv ska vara en enda stor minneslucka och vill ditt bankkonto vittna om Systembolaget och fruktiga drinkar?

Välj. När du väl kommit in i ett beroende är det svårt att ta sig ur det. Alla som snusar och röker vet hur förbannade svårt det är att sluta, tänk dig då alkohol. Ge dig själv en vit månad, varför inte två. Att säga att man ska ha en vit helg eller vecka fungerar inte. Välj.

5 Comments

Filed under Tankar

Att sola sig till döden

För 1 år sedan låg min moster Britt i en sjukhussäng. Eller egentligen flera. De kunde inte riktigt bestämma vart hon skulle ligga, så hon flyttade ofta. Ena dagen låg hon i Umeå, andra på i Lycksele, sen hamnade hon på Lugnet bland utvecklingsstörda psyksjuka och flyktingbarn. Åh vad hon otrivdes. Vad vi planerade hennes hemkomst. Och vi letade efter en annan lägenhet på nedre plan, eftersom hon med stor sannolikhet inte skulle kunna gå i alla hennes trappor på ett tag.

Min moster fick veta att hon hade cancer i slutet av maj 2010. Hon drabbades – eller snarare straffades – med något som heter malignt melanom. Detta hade hon antagligen gått omkring med i ett år, men eftersom ingen ville undersöka något förrän det var för sent, så var det helt enkelt för sent…

Vi satt bredvid hennes säng. Jag tog med min dator till sjukhuset och visade foton från resor och liknande. Berättade om min midsommar i Prag och hur vackert vattenlivet i Egypten var. Ibland skrattade hon så att tårarna sprutade och inga ord gick att få fram, andra dagar sa hon ”jag vill ju vara med när ni får barn” och ”i jul kommer jag ligga i en mörk grav…” Och min moster var mörkrädd. Vi, dvs jag min mamma och syster satt bredvid hennes säng och höll hennes kalla händer in i sista andetag, sista hjärtslag, sista fungerande livstecken. Smorde hennes händer, blötte hennes läppar, lyssnade på hennes smärtsamma andetag och ångestfyllda stön, la på filt då hon frös och öppnade fönstret då det blev för varmt.

Malignt melanom är den cancersort som ökar snabbast i Sverige. Det drabbar oftast kvinnor och platsen det börjar på är oftast foten eller underbenen. Man får malignt melanom av solen. Ju mer du solar och ju mer du bränner dig, desto mer ökar riskerna. Min moster gillade tyvärr att sola när hon var ung, snygg och smal. Vem kunde då tro att hon 30 år senare skulle drabbas av något bland det värsta en människa och dess medmänniskor och familj kan drabbas av. Jag vet inte hur många som läser detta, men någon av ni kan vara en som drabbas om 30 år ni också. Om ni inte börjar att tänka efter.

Tänk till innan ni smörjer in er med olja istället för solskyddsfaktor. Tänk ett steg längre. Tänk inte ”det händer inte mig”. Tänk inte att det ”inte är så farligt” att sola solarium 30 minuter en gång i veckan. Tänk en gång extra innan ni ligger och steker er själva (till döds) och gör allt för att bli så bruna som möjligt. Tänk på att det kanske är ni som en dag ligger där i en sjukhussäng utan vidare möjlighet att ta er ut pågrund av smärta. Förstörda ryggkotor, förstörd fot, ont i hela kroppen, kateter, morfin, mediciner, sjuksystrar, sugrör, ledsna familjemedlemmar som får se detta lidande från dag ett tills det är slut. Som får ta hand om begravning, utrensning av bostad, gravsten, ekonomi.

Jag saknar min moster så mycket för det var den enda moster jag hade och den närmsta släkting jag hade. Jag saknar att äta hennes goda middagar, ligga på hennes soffa och läsa tidningar, lösa korsord, höra signaturlåten till Go’kväll, få en kram och kärleksfyllda ord. Jag hade gärna aldrig mer sett solsken igen bara jag hade fått min moster och fått henne att slippa all den smärta hon genomgått. 258 dagar utan henne.

Hellre blek och frisk, än brun och nära döden.
Ta hand om er hud.

3 Comments

Filed under Tankar

Gå ensam hem

Jag blir så arg för att Elin Krantz vackra leende och blonda svall dyker upp som en bild i mitt huvud varje gång det är dags att gå ensam utomhus när det är mörkt ute. Är det i stan, okej. Här ute i Frölunda, inte okej. Helst hade jag tagit en taxi hem, så rik kommer jag nog aldrig bli (den dagen hade jag nog inte bott här).

Ikväll jobbade jag till kl 22 och eftersom Mathias bestämde sig att afterworken var utmärkt att utöka till en helkväll ute och min syster befann sig på jordens ände där mottagning inte finns fick jag snällt traska hem utan sällskap i luren eller vid min sida. Jag har två alternativ från spårvagnen: rapetrapporna eller rapebacken. Jag valde rapebacken och turligt nog hade jag en tjej bakom mig som pratade i telefon, jag hörde henne säga: vet du varför jag ringer dig nu? När jag går hem från spårvagnen har jag ju en bit hem….. hon var alltså lika klok som jag är, de gånger jag har pengar att ringa för från min telefon, vill säga.

Fan alltså, varför ska man behöva vara rädd där man bor? Mycket spelar väl in att sedan vi hade inbrott så är jag livrädd för mörker och vill inte ens sova ensam hemma när det är mörkt, men ändå. Det är så fel. Jag ska inte behöva köpa en överfallsspray eller höra mina egna hjärtslag när jag är på väg hem sent. Oavsett om jag bor i ett tryggt litet villaområde eller som nu i fucking ghettot. Ska inte behöva hända. Jag ska kunna gå i den takt jag vill hem utan att vara rädd och kolla mig över axeln eller hålla nyckeln med spetsen ut väldigt hårt i min starkaste hand. Jag vill inte tänka: om det händer, ska jag göra så eller så? Men tänk om han har pistol, kniv, om det är flera stycken? Ska jag göra så då? Eller är det bättre om jag gör så? för det dödar mina nerver.

Polisen har ett journummer man kan ringa till under sena kvällar och nätter om man vill ha någon att prata med på väg hem. 08-50 44 66 66 är numret ni ska skriva in i era mobiltelefoner. Annars fungerar det väl att ringa 114 14 och be dem koppla en. Tyvärr var jag alldeles för upprörd och fokuserade bara på att gå så fort som möjligt hem så jag kom inte ihåg detta på prommisen från spårvagnen ikväll, men det är värt att komma ihåg andra kvällar.

Man tänker ju att det inte händer en själv, att det inte är någon fara, löjligt att oroa sig… så tänker nog alla tjejer som blir våldtagna, rånade och mördade – innan det händer!

2 Comments

Filed under Tankar

att vara trevlig

Jag har de senaste veckorna börjat reflektera mer och mer över vilken storstadsmänniska jag börjar bli… främst i lokaltrafiken.

När jag var yngre hälsade jag alltid på busschaffisarna. Inga undantag, man säger alltid hej till en busschaffis som tar mig från punkt A till B – det är väl allmänt vett? Så har jag blivit uppfostrad (eller så har jag fostrat mig själv till den moralen?) men numera hälsar jag i princip aldrig på busschaffisarna som skjutsar mig kors och tvärs över denna (lilla) stora stad. Är det inte trist? Jag ser aldrig någon som hälsar på den som kör, det är tråkigt. Som att kliva in i en butik och inte hälsa på den som sitter i kassan. Jag måste verkligen ändra på detta. Gäller givetvis endast bussar där man kliver på längst fram, spårvagn är lite klurigare då de är instängda… nu kanske alla som kör bussarna inte är så trevliga utan sitter ofta i sin egna lilla värld och kollar ut genom fönstret, men just av DEN anledning är det ju åh så mycket viktigare att göra deras dag (vem vet?) genom att glatt hälsa! Utan dem hade jag ju inte klarat mig när det handlar om att ta mig någonstans.

Dessutom, om spårvagnen/bussen är relativt full men det finns ett säte ledigt bredvid en man/kvinna/kille/tjej/könlös, vill man kanske sitta ner där. Förut frågade jag alltid: kan jag sitta här? eftersom det också är en artighetsfras, men idag så säger jag enbart så ifall det sitter nåt pucko med sin lilla minihandväska på sätet bredvid bara för att de är rädda för människor, bara för att pocka på uppmärksamhet och istället för att säga ”flytt på väskan gubbjävel”, låter ju lite bättre. Jag frågar aldrig ”är det ledigt här?” eller ”är det OK om jag sitter här?” eftersom jag efter dessa åren i Götet lärt mig att fan, man har en röv att sitta med och finns det ett ledigt säte får man sitta där (med undantag för handikapplatser eller om man ser någon som är i mer behov av sittplatsen än en själv)

Det är lite tråkigt att det hyfs jag hade som liten grinig tonåring, det har jag inte nu då jag verkligen ska anses vara vuxen. Däremot finns det många andra tillfällen då jag är artig och väluppfostrad, men man borde ta varje tillfälle som finns till att impa på andra människor med att vara trevlig. Tyvärr är det ofta sällsynt i storstäder. Stan är stor jag känner inte dig så jag skiter i att göra bra intryck. Nää. Tyvärr. Alla har ett ansvar inte allra minst för ens egen skull!

Så kom ihåg det, gör en busschaffis dag genom att säga HEJ då du kliver på! Det ska jag banne mig göra på bussen till jobbet sen. Lovar att jag kommer med redogörelse huruvida det gick!

PS. Trots den språkbegåvning jag faktiskt (ja!) besitter, så lär jag mig aldrig hur buszchaför stavas, så jag skriver jämt busschaffis. För att undvika pinsamheter…. Lättast vore väl om jag fick lära mig ordet en gång för alla, men det är som dyslexi. På ett stackars ord.

1 Comment

Filed under Tankar

moster

Min innerligt saknade moster och jag för många år sedan

Man lär sig leva med saknaden men det där accepterandet och förståelsen är svår att ta sig an. Jag vet inte hur många gånger jag varit med om nåt eller ja bara vad som helst och tänkt att nu skulle jag ha ringt till Britt. Bara små små saker som påminner en. Att se en fin prydnadsängel i en affär eller kolla upp på månen eller gå på en gata och komma på att här gick jag en gång och pratade med Britt i telefonen. Som i mars förra året då jag fyllt 20 och skulle gå på Systemet första gången och pratade med Britt i telefon, precis här utanför lägenheten på gångstigen som jag nu går på varje dag…

Att någon som förut var så självklar och levande nu inte finns mer än på bilder och i ens minne. Det kan jag inte fatta.

Leave a Comment

Filed under Tankar

kärnkraftspolitik

Vår jord skakar. Det kom en tsunami till följd av att två plattor bestämde sig för att krocka ute i havet utanför Japan. Kaos. Minnen. Panik. Människor har förlorat sina hem, är hjälplösa, saknar sina släktingar, vissa städer är helt utplånade och många saknas fortfarande.

Men det är egentligen inte det min magont kommer ifrån. Utan dessa jävla kärnkraftverk som nu håller på att kollapsa. En tsunami må vara en sak men när Japan samtidigt riskerar att börja blinka grönt till följd av en katastrofal icke miljöpolitik blir man så oerhört mycket mer ledsen. Dessa människor som inte har någonstans att ta vägen tvingas nu snart drabbas av radioaktivitet. För det första – varför bestämmer man sig att bygga så otroligt många kärnkraftverk i ett land som man vet en dag kommer drabbas av ett riktigt STORT jordskalv? Vad tänker man? Att det är värt att ta risken? Pengarna min vän.

Jag följer uppdatering i trådar på Flashback och diverse utländska nyhetssajter. I natt fick jag så ont i magen, sån ångest över att människor är hjälplösa och den riktiga katastrofen snart är ett faktum. Jag blir så arg över att Japan i flera dagar sagt att det inte alls är någon risk för at det händer någonting. Ändå är det så nära, nära hela tiden. Det blir jobbigare och svårare. Näst värsta nivån varnar de nu för. Det är inte bra. Jag levde inte under katastrofen i Tjernobyl men har läst mycket om det, och det är väl egentligen allmänt känt att de inte ville säga någonting om katastrofen innan det var för sent. Staden Pripyat som då var blomstrande blev lämnad. Folk packades in i bussar och slussades ut ur staden och tja, det ser väl ungefär ut som då förutom att det inte finns en människa där.

Jag blir så ledsen. För om vindarna ligger rätt – dvs FEL – så kommer Tokyo drabbas. Världens fucking största stad.

Egentligen en av de största anledningarna till varför jag valde att rösta på just MP i höstas är pga deras miljöpolitik. Jag får ont i magen av kärnkraftverk och dessutom personerna bakom som vill skydda sig själva och behålla någon slags stolthet in i det sista. Ingen panik, ingen kaos, inget kan hända. Men det händer ju. Sakta men säkert så händer det. Snart är katastrofen ett riktigt faktum vad säger ni då, kärnkraftskramare? Oj då? Eller vadå? Det finns inget sätt att skydda sig på förutom att fly. Trots det kommer vindarna föra med sig radioaktiva ämnen och drabba andra människor. Barn kommer födas invalida och cancer kommer ökas, kött från djur kommer inte kunna ätas eftersom de ätit gräs som är radioaktivt. Det är inte bara en ekonomisk kris för ett av världens starkaste i-länder utan också för alla människor, för Japans vackra natur som jag drömmer om att se, för alla djur. För städer som kommer överges.

Jag läste ett citat på en blogg ”Klart som fan vi ska ha Kärnkraftverken kvar! Dom är hur bra som helst. et enda som är dåligt är väl att när dom väl smäller så blir det katastrof.” men hur resonerar man egentligen då? It breaks my heart, seriöst.




Ägna tio minuter av ditt liv av att titta på den här sidan. En man åkte till Pripyat 2006 och har dokumenterat med både före och efterbilder från spökstaden som har legat orörd sedan 1986 då folk – alldeles för sent – tvingades fly pga explosionen i Tjernobyls kärnkraftverk.

Kärnkraftverk är inte säkra. Skulle en olycka ske på något av våra kärnkraftverk i Sverige som gör att det blir en läcka (nej det finns INGA garantier på att inget skulle kunna hända i Sverige och det HAR varit nära förut) skulle samma sak hända med städer i Sverige som hänt i Ukraina.

Forsmark ligger nära både Gävle och Uppsala som är två stora städer, vill vi att de ska se ut som Pripyat? Ringhals kan sprida radioaktiva vindar till Varberg eller kanske enda upp till Göteborg. Fy fan. Låt Maria Wetterstrand sköta miljöpolitiken i Sverige som en diktator så vi blir av med dessa monster.

3 Comments

Filed under Tankar

Lyckseles framtid

Jag blir så till mig efter dagens presskonferens (!) i Lycksele angående kvarteret Köpmannen. Ett kvarter precis bredvid Torget som i drygt 20 år bestått av en grusig, hålig parkering – vad som tidigare var ett vackert trähus.

Skulle någon sätta käppar i hjulet nu så kommer jag ryta ifrån. Lycksele behöver det här. Fler attraktiva, centrala butikslokaler och fler lägenheter, dessutom moderna sådana. Senaste hyreshuset byggdes för 20 år sedan. Det roliga är att det är exakt den tanke som jag haft som nu presenteras dvs källargarage, butikslokaler och hyreslägenheter (plus en del kontorslokaler som jag personligen tycker att man kan placera på ett mindre centralt läge).

Till råga på allt så håller de på att bygga för fullt på hyreshuset som Lycksele Bostäder uppför precis vid älven. Inte nog med att nya bostadstillfällen inne i stan skapas – det ger mer lediga hus för Lyckseles unga som istället vill ut från stan. Och ska vi då dra upp tomterna på Furuviksstranden där folk får bygga sig villor?

Tack vare att de satsar så vågar fler satsa på att flytta till Lycksele, inte bara familjer utan också företag. Människor som är bosatta i Lycksele och har en dröm om att starta eget kanske vågar ta för sig istället för att lägga drömmarna på is eller flytta från stan. Som det ser ut idag och har gjort de senaste åren vill många flytta från stan eftersom det inte finns så mycket möjligheter. Nu blir det ändring!



Jag tror banne mig jag sätter mig i kö på en vindslägenhet när spadtagen väl har tagits, haha.



Leave a Comment

Filed under Tankar

Min hund har rabies, skabb och gillar att bitas

Något jag blir så irriterande på är människor som ska hälsa på ensamma fastbundna hundar.

När Carmen idag satt utanför Muffins, så ser jag innifrån hur en kille och en tjej kommer och börjar klappa på Carmen. Jag stirrar på dem utan glädje och efter en stund går de iväg. Det dröjer inte länge innan det kommer ett gäng på 4 personer och böjer sig över Carmen och ska klappa henne och gulla. Nu jävlar, tänker jag och stegar ut och binder loss Carmen och säger att hon är inte så snäll så det är bra om ni inte går fram och hälsar på okända hundar som sitter fastbundna varpå de bara skrattar och tycker att hon e sååå gullig. Tar med Carmen in på Muffins då det nu inte var så mycket folk där – vad händer på en gång? Jo en tantagusta böjer sig ner och ska klappa på henne!!!!

LÄR ER DETTA. Om ni så gärna vill klappa på en gullig hund så frågar man innan. Carmen är inte pålitlig och är inte som t ex hennes dotter Siri som tycker om då människor kommer fram och ska gulla, och vad man absolut INTE ska göra med okända hundar är att böja sig över hunden och klappa på huvudet, vilket alla gjorde idag då de hälsade på Carmen. Jag är stensäker på att hon hade kunnat hugga till för hon tycker inte om det och absolut inte när det handlar om okända människor! Det är inte säkert att hon hade gjort det, men hon hade kunnat göra det. Det hade vilken hund som helst kunnat göra i fel situation.

Bara för att det är en gullig hund som sitter ensam någonstans betyder det inte att det är okej att gå fram och klappa. Man kan prata på avstånd men att gå fram till en okänd hund, böja sig över den och klappa på huvudet? Det är idioti och personer som gör så och blir bitna eller nästan bitna, får skylla sig själva för att man är så dum.

Alltså – hälsa inte på okända hundar. Det kan vara en rädd och osäker hund som kan göra ett utfall, hur roligt är det om det då är ett barn som går fram och hälsar (vilket är ganska vanligt, en liten unge som vill klappa en söt hund) och i så fall blir biten? Hunden kan vara sjuk, hunden ha vilka problem som helst och det kan du inte veta för du känner inte hunden. Alla hundar är inte glada och trevliga.

Om ni så gärna vill, leta efter en ägare och FRÅGA innan. Och när du väl ska hälsa på hunden, böj dig inte över hunden och klappa på huvudet utan låt hunden lukta på dig och känn efter. Hundar ÄR inte pålitliga speciellt inte om man inte känner dem och man kan aldrig veta då en hund känner sig trängd och vill göra ett utfall för att den känner sig obekväm. Och det är mer sannolikt att en ensam hund känner sig trängd och otrygg om det är ett gäng som ska böja sig över den och klappa, än en hund som med sin ägare får lukta på den främmande människan och bestämma om hon vill prata eller inte.

Klappa inte okända hundar. Min hund har nämligen rabies, skabb och gillar att bitas – hårt.


Siri som älskar människor och Carmen som bara älskar dem hon känner.

Leave a Comment

Filed under Tankar

Jobb och tatueringar

Medan jag igårkväll satt och botaniserade bland tatueringsfoton kom jag på, men herregud! Jobbintervjun jag var på förra veckan. Mannen som intervjuade mig frågade ifall jag hade en piercing i läppen, men jag sa att jag tog ut den för tre år sedan. Då sa han att okej vad bra, för företaget har som policy att absolut inga tatueringar eller piercingar. Jag nickade bara och log och tänkte inte så mycket på det då, var bara lite nervös inför intervjun. Trots att jag har en piercing i tungan och en tatuering på ryggen, alltså inte så synligt men ändå, jag har det.

Det känns ganska tråkigt att det fortfarande finns företag som har såna regler. Speciellt med tanke på att vi 80 och 90-talister med ganska stor säkerhet är mer tatuerade och piercade än någon tidigare generation. Var och varannan ungdom idag är märkt antingen i form av piercing eller tatuering. Om alla företag hade dissat oss ‘märkta’ då hade de ju fått plocka in arbetskraft från utlandet för att fylla behoven, hur onödigt är inte det?

Jag kan på ett sätt förstå att företag inte vill ha anställda som har kanske 5 piercingar i ansiktet och tatueringar på hals, bröst eller händer. Det kanske ibland ser för brutalt ut, då tyvärr – det fortfarande finns många från den äldre generationen som inte ser det som accepterat. Man ses som en buse, ligist, kriminell. Eftersom förr i tiden var det ofta kriminella busar som hade tatueringar, eller sjömän som förvisso inte heller stod så högt i rang!

Jag är absolut inte en sämre försäljare för att jag har en tatuering på min rygg. Varför skulle jag då vara en sämre försäljare om jag hade en tatuering på handen? Jag är inte mindre snäll och omtänksam gentemot barnen på skolan eller brukarna på gruppbostaden. Jag tycker om dem lika mycket och tar mitt arbete på lika stort allvar som en icke tatuerad. Jag jobbar lika hårt. Är exakt lika skärpt som innan. Jag är inte dummare med min tungpiercing, det är bara en del av mig.

Tatueringar kan istället för att skrämma, snarare ge människan man träffar en identitet. De tatueringar vi har säger något om oss. Inte bara för oss själva utan också för andra som inte känner oss. Jämt då jag ser en människa med en tatuering så sås ju en tanke, ett frö, om vad den personen är för slags person med utgångspunkt från tatueringen. Man får ett tydligare första intryck bara av att titta på människan. Det är min tanke.

När min generation är äldre är jag bergsäker på att tatueringar och piercingar kommer vara socialt accepterat, för då går det inte komma ifrån, så gott som alla kommer ha det. Jag längtar tills dess. Blir jag någon gång chef på ett företag som ska möta kunder eller liknande kommer jag gladeligen anställa folk med hela armar tatuerade!!

Fler gaddar to the people :D

Leave a Comment

Filed under Tankar

Britt

Idag är det 3 månader sedan min älskade moster somnade in

Det känns som igår samtidigt som det ibland känns som 10 år sedan. Ibland kan jag komma att tänka på nånting eller om något speciellt händer, och hinner tänka en halv sekund att jag ska ringa till henne och berätta det, ofta om det är något bra som hänt. Det känns fortfarande overkligt onormalt orättvist att en människa bara kan försvinna så… att en så naturlig del av hela ens liv och ens uppväxt inte längre existerar och att jag aldrig mer kommer få se henne, få en kram av henne, höra hennes röst igen. Mer än i mitt minne.

Och när månen lyser så ler jag och tänker några fina tankar just för henne.

Leave a Comment

Filed under Tankar