Category Archives: Coldplaying

CARTOON HEARTS

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

Min roomie är bortrest tills på söndag och jag är långledig. Ens första spontana tanke är givetvis MEN GU SE SKÖNT eftersom detta är extremt sällsynt, men nu efter cirka 2 timmar i min ensamhet så har jag typ klåda över hela kroppen. Varenda dag de senaste veckorna har jag varit mer populär än iPhone 5, men bara för att jag nu är otroligt göralös men sugen på att hitta på något roligt så är det heltyst… Jag är i fredagsmode, vädret är tråkigt, jag har myror i brallan. Döden.

Vill färga håret, igen. Försöker kämpa och hålla emot att inte gå den mörka vägen igen… kämpa, Linnea. Kämpa. Men erkänn, mörkt hår är ju fan så mycket snyggare än nåt annat. Nu ser jag ju mest ut som en blasktråkig 16-åring.

Näe. Ska finna min plats vid spisen nu och hålla emot onda tankar om snus, ensamhet, hårfärg och fagra män i den här världen.

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

LOVE FOOD HATE INJUSTICE

I Köpenhamn jobbade jag ju med Oxfam, och de har nu släppt en Us against the world-video som tack. De har länge lovat backstagevideos speciellt för Oxfam så jag förväntade mig mer, men men… alltid bra ändå :)

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

LIVE 2012

Att Coldplay släpper en live-DVD just år 2012 kunde inte komma mer lägligt då det har varit ”mitt” Coldplayår. Förbeställt och klart, nu väntar jag oändligt till den 19 november <3

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

PARADISE

I Stockholm tvingades Coldplay sjunga Paradise två gånger (buhu?) eftersom de skulle spela in det för Stand up to cancer. Dock valde de att direktsända det från Paris istället, kanske för att alla sjöng fel… Det var magiskt ändå att få höra den två gånger på raken och speciellt för ändamålet ♥

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

PARALYMICS

Det är för mig oförståeligt hur sånt fokus kan läggas på OS, men är det någon som uppmärksammat handikapp-OS? Har SVT sänt den magiska avslutningen ikväll? Det säger jag inte bara för att Coldplay spelade utan för att Paralympics är Paralymics…

Jag kunde inte se hela avslutningen men har sett en del klipp. Hade gjort mycket för att få vara där, den här kvällen kan nog klassas som det största Coldplay någonsin gjort. Inget kan klå den spelningen. Inte ens första Glastonbury! Det var överdådigt och helt galet och bara grejen att det var avslutningscermoni för Paralympics… tråden är nog hittills den längsta på kortast tid på Coldplaying och alla säger samma sak, de är helt speechless och Coldplay fucking nailed it och alla är så god damn proud being a Coldplayfan. Ungefär så. Helt överdådigt.

Ja, jag är stolt. De är bäst.

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

MY LOVE


Mamma frågade igår ifall jag inte blir trött på mig själv med allt prat om Coldplay. Nej! Sedan jag verkligen började lyssna på Coldplay i princip dagligen istället för att bara gilla The Scientist, Fix You och Yellow som alla andra i världen, har jag inte haft det bättre. Det är underbart att vara så hängiven och verkligen känna stor kärlek till något. Hänga på Coldplayforum, prata med andra coldplayers, hänga med i allt, kolla YouTube, allt… jag kan förstå att folk är trötta men jag ser en stor mening med det! Älskar det. Det är inte bara musiken som gör Coldplay bra utan allt det som hör till, att känna pirr och glädje i magen och gemenskapen med andra, att vara hängiven till något. En stor helhet. Nästa månad är det 4 år sedan jag var på min första helt underbara konsert!

Jag förstår att det är många som tycker att jag är knäpp, om jag känner mig själv rätt så hade jag också tyckt att det var konstigt hur en 22-åring kan vara så jävla besatt. Men man måste uppleva det och jag älskar det, det är en stor mening i mitt liv! Inte det viktigaste, men det har kommit att ta en STOR plats. Jag brinner för något, det kanske inte gör så stor mening för eftervärlden. Men för mig så är det enormt värdefullt just den här stunden i mitt liv och kommer också innebära många fantastiska minnen att ta med mig när jag blir gamal.

Så. Nu är det slut för Coldplay i år, om inga under nu skulle ske… jag har varit på 3 konserter i sommar och jag känner stor lycka och jag känner mig dessutom tursam som får vara med om allt jag är med om. Nu då man börjar vara rutinerad är det underbart att gå på spelningar och se andra som ska få sina Coldplayoskulder tagna, deras glädje och extas, deras nervpirriga skrik och deras tårar av glädje. Jag känner igen mig så mycket och är så glad att andra får uppleva det. En speciell upplevelse som kan jämföras med något religiöst :)

Men nu då allt är ”slut” (för stunden!) så undrar jag: vad ska jag göra med mitt liv nu? Men så kommer jag på att jag har en resa bokad till Bangkok och ska ansöka till skola i USA, och då känns det genast bättre… :) !! Dessutom har jag goda kontakter som meddelat mig om hur nästa sommar kommer se ut. Jag säger bara såhär, jag + tält + Ullevi = sant. Håll ögon öppna och minns var ni hörde det först, men det är snart 100% klart enligt mina säkra källor med god insyn i Gotevent. Bara en parantes, varför ska jag då vara ledsen över att det är över!? Ser det bara som en paus till 2013.. ;-)

Det finns en kille som heter Chris och i sommar varit på 13 konserter. Man ser honom på alla panoramabilder som Coldplay lägger upp. Han har sålt allt han äger inklusive sin bil för att kunna resa runt Europa på en egen liten Mylo Xylototurné. Så stört skön kille, vi bodde på samma hostel i Köpenhamn och han lever VERKLIGEN för Coldplay. Så ni vet – jag är inte det största Coldplayfan som finns. Jag ÄR ett stort fan, men det finns de som är värre :D Å andra sidan, hade jag haft en bil hade jag säkert sålt den för att kunna göra detsamma, om möjligheten fanns.. haha ;-)

En resumé från Stockholm kommer snart. Sedan ska jag lugna mig. Lovar!

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

PANORAMA

Från Coldplays panoramafoton de fotar innan varje konsert… hittade mig själv minsann :)

Stockholm

Köpenhamn

Vill inte lägga upp den från London i juni då jag ser helt cp ut på den då jag stod så nära, haha…

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAY I P3

”We’re going to play the best fucking concert you’ve ever seen in your life”

Lyssna på detta! Torsdagens konsert inspelad. Alltså ahhhhhhhh!!!!!!! Lyssna på skriken, på magiken, på hur rolig Chris är. Så jävla bra.

Ja, jag ska snart sluta skriva om Coldplay, ni som är trötta. Hehe.

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAY STOCKHOLM STADION

Jag har skrivit 1655 ord om Stockholmkonserten men jag måste nog deleta allt och börja från början eftersom jag är så otroligt negativ… har inte ens kommit till att Coldplay kliver ut på scenen utan är bara arg på hur oorganiserat allt var och hur dålig publiken är och yada yada… får nog publicera det en annan dag för just nu sitter jag bara och bygger upp mer och mer irritation, vilket inte är förknippat med Coldplay direkt :(

Tills dess, videos :) !


Här i början hör man en tydlig anledning till varför jag är irriterad… puckon bredvid mig som ba ”Åh, Fix you? Nej, Charlie Brown!! CHARLIE BROWN!! Åh nej det är inte Charlie Brown… åhhh… gadd patt a smajl uppån maj fejs” alltså hör ni hur hon låter? Jag hörde det inte då jag var där för jag var så uppe i att lyssna och titta, men hade jag hört det hade jag fan slagit till henne. Man står inte first row då det finns MASSOR av tjejer och killar som faktiskt hade njutit av att ha hennes plats. Hon sa också i början att hon bara var där pga förbandet – förbandet som ställde in!!! AHHhhh.. som sagt – jag får skriva en resumé en annan dag, för nu är jag bara arg.


Jag har ärligt talat ingen idé om vad som hände med ljudet här. Jag hade jättelite batteri i min telefon men lyckades filma hela ETIAW eftersom jag vet hur mäktig den + avslutningen är. Också blir ljudet helt stört… synd :( Men, gillar ni Chris svenska vikingamössa? Haha, love.

 

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAY PARKEN STADIUM COPENHAGEN 28 AUGUSTI

I tisdags anlände jag till Köpenhamn och Generator Hostel (bra och centralt ställe med andra Coldplayers, förutom att städerskorna dundrade in i mitt rum två gånger dagen efter), borstade igenom mitt trassliga hår och drog på mig min MX-tisha och stack iväg till Parken där jag skulle träffa Rachel från Oxfam. Var så otroligt nervös att jag inte skulle hitta henne då vi bytt mötesplats, men till slut kom en gullig liten tjej och jag kände igen direkt att det var henne! Sprang fram och fick en kram och sedan kom de andra volontärerna. Vi fick armband som gjorde att vi fick access att gå över hela arenan (förutom backstage…) och även xylobands. Jag hade turen att få tre stycken, hehe.

Vi gick in i arenan, inte i själva spelområdet men inomhus i alla fall, för att få tröjor och information om kvällen. Men grejen var väl den att exakt då så hade Coldplay genrep och vi hörde allt hur tydligt som helst, vi var ju inomhus men kunde se scenen ut genom en dörr, där de satt alldeles själva! Helt otrolig känsla. Inga securitys så hade lugnt kunnat springa in men, hehe ;-) Chris spelade massa randomlåtar på piano, sjöng både deras egna låtar från setlisten men också t ex 42! Gotye’s ”Somebody that I used to know” körde de också – hela låten! Chris sjöng också en låt jag försökt nynna fram på Soundhound men den hittar den inte, vill så gärna veta vad den heter då den är bra! Alltså det var sjukt ändå… :) lite svårt att försöka koncentrera sig på att lyssna på Rachel bara! Hon ursäktade flera gånger men liksom haha, tacka nej till att höra soundcheck och massa andra låtar!? ALDRIG :D

Rachel la märke till min peacetatuering bakom örat, jag sa tack och visade upp min Coldplayfjäril. Hon sa åhh, I have to tweet this later :) och det gjorde hon – så sannolikheten att Coldplay själva sett den är VÄÄÄÄÄLDIGT stort vilket gör mig ENORMT glad i själen :D

Vad vi skulle göra var kortfattat att gå omkring 2 och 2, samla emailadresser och även foton på konsertbesökare. Jag hamnade med en dansk tjej, vi var ganska olika varandra, hon verkade väldigt seriös och informativ medan jag var skuttig och glad som jag själv hade velat bli bemött, hehe. Dessutom pratade hon danska med besökarna så jag stod där med världens smajl på läpparna och såg fånig ut. Men vi fick ändå ihopsamlat några adresser! Lite svårt bara då förbanden började spela och det var nästan omöjligt att höra vad folk sa.

En timme innan Coldplay skulle gå på scen så fick vi gå in och hitta oss en plats. Jag siktade självklart mot att få en så bra plats som möjligt och tjejen jag jobbade med följde med. Hon styrde rätt mot scenen och hade nog tänkt ta first eller second row och ju längre fram vi kom desto argare blev folk, jag kollade ner i backen och skämdes verkligen för jag förstår varför folk blir arga, hon ljög för alla och visade upp sitt armband och sa ”jag jobbar för Oxfam, jag måste fram” och jag kan tycka att det var dåligt att utnyttja situationen… nu tror jag inte att de vi gick förbi hade köat speciellt länge eftersom vi tidigare mött folk 2nd row som köat 45 minuter, men man blir ändå sur då folk tränger sig även om de har en god anledning! Sa åt henne att fan, nu går jag inte ett steg längre, förstår varför folk är sura. Då var vi knappt 5 meter från scenen ungefär och såg allting jättebra, hade några pygmeér framför oss. Så stod vi i ungefär 40 minuter, sa inte så mycket till varandra, hehe.

Hur som haver! Då kommer den… the magic 99 problems och sen var det dags :) !!

Parken är en bra arena på ett sätt då det blir enormt genslag på ljudet då alla sjunger med i låtarna, men samtidigt så är det tak ovanför scenen så det blev inte så mycket fyrverkerier. Däremot det enorma MX-graffitityget som de har bakom scen kom till sin fördel då det inte var några sittplatser eller så bakom scenen utan bara helt rakt så man kunde verkligen se allting, mäktigt! Längst upp i högra hörnet står det ”Stockholm” :)

Setlisten var precis som sist. En låt jag verkligen älskar och älskade på Vivaturnén är Lovers in Japan, då det var på den de släppte ut fjärilskonfetti förut. Älskar den fortfarande eftersom det är ett sånt jävla tryck i den då den väl går igång, helt underbar och är så glad att de valt att ha med den på MX – även om den är utan fjärilar! En låt jag också ÄLSKAR från MX är Don’t let it break your heart… alltså, givetvis! Alla är bra och ingenting går upp emot allsång på Viva la vida, Paradise, Fix you, The scientist, ja i princip alla haha… men vissa låtar är det bara mer tryck i, VLV & Paradise är SVINBRA men jag personligen tycker att de gör de två nämnda låtar så förbannat bra. Älskar också Speed of Sound aktustisk, sååå himla skön, det blir en helt annan låt!

Chris pratade mycket om alla attraktiva människor och sa tack så mycket, det jag älskar så mycket att även om de har en show som är helt magisk med xylobands, ljus, laser och raketer så är Chris så spontan så det blir inte så regisserat även fast allt annat ÄR så genomtänkt. Han kan sjunga fel, ta en ton fel, börja om låten, spontansjunga en annan låt, prata med publiken, allt möjligt… så skön och så rolig!

Jag stod mest bara och njöt i publikhavet, grät inte en enda gång och det är första gången som det händer haha. Tog massa bra bilder och bara stod där och myste mest. Tänkte att jag skriker, gråter och hoppar alltid så jävla mycket och eftersom jag skulle se dem front row två dagar efter så var det lika bra att bara stå och beundra och njuta. Underbar känsla :)

I slutet så står Chris framför oss och tar av sig sin tröja (!!!!!) och byter till en annan, jag har i efterhand fått veta av en co-coldplayer att det var han som har gjort tröjan till Chris och slängde upp på scenen. Vaaaa, så grymt :) !

Kort och gott så var spelningen som vanligt grym, det var inte den bästa men det beror nog mycket på publik och arenans uppbyggnad. Ja, tänk! Efter så många spelningar kan jag vara kritisk och säga vad som var bra och mindre bra, haha. Förut var det ju bara ”ALLT ÄR BÄST THE NIGHT OF MY LIFE” men jag känner mer att de två spelningar jag varit på i London var mycket bättre :)

Lyssna ekot och kören på andra videon! Helt magiskt!























Några fler coola bilder här. Jag personligen älskar den första, den är så bra som en konsertbild kan bli då man står där överlycklig, hoppig och ska försöka fokusera någon som står flera meter framför :) samt konfettibilden… känslan!

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

42


Jag befinner mig fortfarande i ett slags vakuum där jag har svårt att få ord på mina tankar :) den här veckan har varit omtumlande men så jävla, jävla bra. Ska försöka sätta mig ner med alla bilder, videos och upplevelser och få ner i blogginlägg (som ni tvunget nog inte alls måste läsa, det är för andra fans och främst min egna del)… måste bara gå och köpa en påse ostkrokar först!

Love.

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAY STOCKHOLM STADION 30 AUGUSTI 2012

Jag är väl medveten om att detta inlägg kommer kantas av mycket negativa tankar, vilket inte är det jag vill förknippa med Coldplay (eller mig själv!). Men jag vill gärna fylla och få med allting för att få med helheten.

I onsdags kom jag till Jenny i Stockholm, sliten efter resa hela dagen och konsert i Köpenhamn kvällen innan. Vädret var väldigt varmt, säkert +20c sent på kvällen. Jag undrade ifall jag skulle åka till stadion på en gång men eftersom Jenny hade feber och var jätteförkyld så valde jag att ändå få några timmars sömn istället för att åka dit ensam mitt i natten, det kanske inte ens skulle vara några där…

Torsdag den 30 augusti vaknar jag upp vid halv 6. Frågar Jenny om hon ska följa med, men hon väljer att stanna för hon är så sjuk. Jag tar en filt under armen och beger mig mot stadion. På tunnelbanan går jag in på Instagram och ser folk som köat sedan kl 4 på morgonen och har könummer 50. Great. Där och då började ångesten, men jag behöll ändå lugnet då jag vet att jag ändå kommer få se dem – det är det viktigaste. Men det jag inte förstår är: jag har köat i London – deras hemstad – två gånger. Den ena gången kom vi kl 10 på morgonen och var bland de 20 första. I juni så kom vi kl 7 på morgonen men hade 5 personer före oss i vår kö, allt som allt var det kanske 20 personer där. Men så kommer man till Sverige och när jag väl anländer till Stadion vid 7.20 så har jag könummer 173. Det är HELT jävla vansinnigt och jag förstår ingenting, det finns inte så många hängivna Coldplayfans i Sverige.

Jag försöker sova på en gång. Efter två timmar kommer några människor och frågar vilket nummer man har. Vilket nummer? Jag har inte fått något nummer, vem har sagt att man ska få nummer och hur då? Ingen information. Hur ska jag som kommer dit ensam veta det? Killen framför mig har 172 så jag antar att jag har 173, men ”det numret har någon annan fått, du får 235” vilken mening detta har vet jag inte men jag VÄGRAR flytta mig bakåt utan behåller min plats.

Jag blir väldigt irriterad på hur Stadion som ändå anordnar många konserter, arrangerar kösystemet. Det lämpligaste hade varit att från kvällen innan satt upp kravallstaket, så blir det inget snack om saken vilken plats man har. Att få ett nummer på handen skrivet med en spritpenna kan vem som helst göra. Nu satt vi bara rakt ner på trottoaren….

Dagen fortlöper, solen gassar. Jag ligger mest och chillar. Jag ser hur roadie Ben kommer och går förbi kön med ett gäng trumpinnar i handen, ingen reagerar. Jag sträcker ut handen men han missar mig och ger istället sin sista pinne till en tjej som ser väldigt chockad ut och inte det minsta glad utan bara ”jaha, en random snubbe gav mig en trumpinne? Okej…” ledsamheten över detta är inte så stor eftersom jag redan har en av Will’s trumpinnar från konserten på stadion 2009 :)

Medan jag ligger och försöker sova så hör jag killar bakom mig säga ”kolla fjärilen bakom hennes öra! Tatueringen! Det är exakt såna de släpper ut i konfettin!” haha. Fint att någon har koll :) !

Snart ser jag hur Matt McGinn kommer och går förbi rakt framför mig. Jag hinner i ett ögonblick fundera om jag ska ta min bok och springa efter men han hinner gå för långt. Jag förbannar mig över detta men fortsätter titta om han kommer tillbaks. Och snart ser jag honom! Komma gåendes med en av Jonnys gitarrer i handen!! Jag skyndar mig att låna en penna av en tjej bredvid mig i kön, hugger tag i honom och frågar om han kan signera min bok som jag LYCKLIGTVIS har med mig! ”Ahh no you caught me, well of course! How do you spell your name? Did you read it, do you like it? I hope you’ll have a lovely evening, enjoy yourself!” jag är HELT SKAKIG efter detta. Matt McGinn är alltså en av Coldplay’s roadies som har följt med dem från allra första början då ingen visste vilka de var. Han har skrivit boken ”Roadie – my life on the road with Coldplay”. Alla runt mig i kön kollade på mig som att jag var dum i huvudet och fattade ingenting…

Jag började mer och mer förstå att det här är inga Coldplayfans, det är bara jävligt kökåta svenskar som gör allt för att få skriva på Facebook att de var längst fram på en konsert, vilken det än är. Självklart! Detta gäller inte alla. Jag träffade och såg många jag kände igen och som såg ut som riktiga Coldplayers. Men runt mig står det liksom folk som köat sen klockan 7 och inte vet ifall de skriver sina egna låtar själv och säger ”den där trummisen, han leadsingern”, bara som ett exempel på hur okunniga de är. Visst får alla köa, men alltså, jag kommer till mer detaljer kring detta sen… jag tycker bara att det är onödigt att köa om man bara gör det för köandets skull. Låt de största fansen vara först istället. Å andra sidan – de som stod okunniga före mig kanske är blivande Coldplayers! Känns bättre att tänka så…

En stor fet diss återigen till Stadion och arrangörerna som satt upp två små bajamajor till tusentals köande. Jag var på toa en enda gång och det var ju ett under att jag ändå lyckades hålla mig, haha. Regel nummer ett vid köande: drick MINIMALA mängder och absolut INGET kaffe! Det fuckar upp allting, du vill inte gå på toaletten mitt i allt… allra mindre ska man dricka öl, både pga kisseriet och för att man missar så mycket av upplevelsen med minsta promille i kroppen. Visst, man blir väl inte klokare av att sakna sömn, men you get me…

När vi ska börja släppas in så blir det verkligen katastrof. De har fortfarande inga kravallstaket. Jag hör bara hur folk skriker men jag kan inte urskilja någonting annat än ren och skär kaos. Folk utan nummer tränger sig före i kön. Allting är bara panik och trängsel. Tillråga på allt så skriker en av vakterna som verkar leda allting, att INGEN med systemkamera kommer släppas in. Jag har min systemkamera med mig… i panik så skickar jag ett sms till Rachel som jag träffat tidigare på dagen, hon erbjuder sig att ta kameran i sin buss om jag inte kommer in. Hehe, ja det hade ju inte varit tokigt att behöva gå till Coldplaycrewets bussar och riskera att träffa någon av männen eller någon annan viktig person, men jag ville ju verkligen ha med den in.

Den vakt som släpper in mig säger att jag måste gå och lämna kamernan. Jag drar på riktiga puppyeyes och säger att SNÄLLA, jag har haft med mig den förut, den är skitdålig, jag har väntat sen klockan 7. Alternativet att lämna min 15.000 kronors kamera eller lämna kön fanns liksom inte. Tur nog så var det antagligen Jennys kompis som jag träffade 2009 som stod där. Jag vet inte om han till slut kände igen mig, men hur som helst så släppte han in mig och jag kunde finna min plats. Tack. Gode. Gud. Aldrig känt en sådan lättnad.

Jag kommer in. ”Vår” högra sida är ledig men jag tänker att vi har stått där flera gånger så jag springer lite mer på vänstersidan och absolut längst fram för att få se dem från en annan position den här gången. Jag sätter mig ner och andas ut. Jenny som fått ställa sig längst bak i kön då hon kom vid 15-tiden lyckas hitta mig. Thank god.

Charlie XCX och Marina and the Diamonds är förband. Jag orkar inte vara entusiastisk och digga med eller ens klappa händerna, vill spara all energi till Coldplay. Tycker synd om förbanden. Hehe. När roadiesarna är uppe på scenen och jobbar så står tjejerna till höger om mig och säger saker som ”Asså Göööran vinka då, Göran, kom igen. Blabla ser jag den där gubben på scen igen går jag fan hem.” detta gjorde mig så enormt irriterad eftersom det är de ABSOLUT viktigaste personerna på konserten. Utan dessa roadies hade Coldplay inte kunnat genomföra detta. De viger sina liv åt att följa med Coldplay på deras turnéer och har så gjort i flera år och folk står och suckar och skämtar om dem. Bland dessa tjejer kommer också en tjej senare och ska tränga sig längst fram bredvid mig och säger ”Asså det är ju typ jag och 30-åringarna som kan alla Coldplays äldre låtar” där och då ville jag seriöst smälla till bruden och be henne ta sin öl och ställa sig vid öltältet eller gå på Lady Gaga istället.

På min vänstra sida står två personer och klart och tydligt säger att de bara köpte biljetter pga förbandet som ställde in, vad han nu hette. De suckar och stönar också. Blir så otroligt irriterad och provcerad på att det längst fram vid kravallstaketet står personer som bara hört på sin höjd 10 låtar då det finns hundratals eller tusentals tjejer och killar som hade fått mer nytta av att stå längst fram, för att de VERKLIGEN älskar Coldplay. Istället står där några nötter som kunde suttit hemma vid radion och lyssnat på P3’s livesändning istället. Det finns inget att göra åt men jag personligen tycker att front row ska vara vigt åt de som verkligen vill se Coldplay och verkligen älskar dem, upplevelsen blir så mycket bättre då för ALLA! Men som sagt, det kändes som att folk köade bara för att vara längst fram, bara för att… trist.

Nu har jag slutat klaga. Nu finns det inget mer dåligt att säga, haha! För snart kommer Here we go magic – How do I know och jag vet att de brukar spela den före 99 problems. Jag blir så jävla pepp för jag älskar den låten och har lyssnat på den konstant sen de spelade den i juni. Samtidigt som jag också vet att det inom några minuter är dags. Allting börjar koka. 99 problems kommer. Det kokar mer. Och snart står de där. Dessa 4 vise män kommer indundrandes på scen och alla skriker.

Jag gillade verkligen våra platser, jag vill inte stå där igen utan föredrar längre fram (alltså, de har en scen som går rätt ut i publiken, jag föredrar att stå längst fram men på sidan) men upplevelsen blev grym då man där såg verkligen hela showen. All laser, alla färger, all rök, alla raketer, alla ljus, allt på skärmarna, allting. Sånt man tidigare inte riktigt fokuserat på då man brukar ha Chris framför nyllet då han gillar att stanna på den plats vi brukar ha, hehe ;-)

Den svenska publiken kan i alla fall en sak och det är att vråla högt. Som fan. Både fjortisilskrik rakt ut från ingenstans men också att sjunga högt som fan med i alla låtar. Det är en del av upplevelsen. När alla sjunger med.

Setlisten var lite annorlunda. Lite annorlunda upplägg. De sjöng Paradise två gånger eftersom de andra gången spelade in den, vet inte riktigt när det kommer sändas men I’ll let you know hehe. Jag grät vansinnigt. Det blir så känslostarkt då man tänker att detta är alltså vad jag kämpat för i flera år. Det är de här männen som står 2 meter från mig som ja har kollat på Youtube och varit besatt av i flera år. Alla låtar som betyder så mycket för mig… känslan av att 33 000 personer står på samma kvadratmetrar och skriker ut sin kärlek i ett hav av neonfärger och ljus. Det finns få saker som klår det och det är en av de absolut bästa känslorna som går att uppbringa och inte bara Coldplayfans blir nog rörda.

I slutet så får Chris en blågul vikingahatt uppkastad på scen som han tar på sig och springer omkring med, hehe… så jävla gullig. På riktigt, innan han skulle sjunga Paradise andra gången skulle han läsa upp en text som skulle sändas i TV och han läste fel, bara en sån sak, han är verkligen spontan och gör så att denna magiska show inte blir så uppstyrd och regisserad utan det kommer bara naturligt. Världens bästa band i hela världen. Världens bästa Chris Martin. Den bästa Guy Berryman. Den bästa Jonny Buckland. Den bästa Will Champion. Och givetvis måste man också nämna… den bästa Phil Harvey :’) and aaaall the roadies!

Efteråt kände jag faktiskt en lättnad. Inte så ledsen, mest bara väldigt nöjd och stolt över vad jag har fått uppleva. 7 konserter varav 3 i sommar. Jag är lycklig. Jag vill se dem 40 gånger till, minst. Men skulle jag inte få se dem mer så kommer jag inte vara lika ledsen som jag kände mig efter första konserten då jag grät och sa ”jag kommer aldrig mer få se dem”. Så säger jag aldrig mer igen. Nästa sommar kommer jag stå 2 meter från dem på svensk mark och gråta igen.

Coldplay är det bästa som finns. Kärlek.

Detta är den konsert jag fotat minst på, eftersom jag redan har så många bra bilder ville jag lägga krut på att inte fota så mycket utan bara njuta istället. Plus att jag knappt hade ström i min telefon, hehe :)

 

Lyssna på de enormt hängivna fansen i början… hjälp.


Ljudet är helt förstört, tyvärr. Jättetråkigt. Men man kan kolla :) HD-kvalite!

1 Comment

Filed under Coldplaying

Jag skulle behöva semester efter denna veckas ledighet… det har varit enormt hårda dagar kan jag lova! Lite sömn och full aktivitet. Har dessutom rest så mycket att jag håller på att ha blåsor i händerna av att ha burit all packning, hehe…

Nu är jag i Stockholm, Jenny har feber vilket inte bådar gott för i morgon! Fy tusan. Det är jättevarmt och hade egentligen kunnat åka till Stadion nu och köa, men jag vill inte åka dit ensam mitt i natten då jag inte vet ifall det är några andra där. Så det blir en rejält tidig uppstigning istället!

Bilder & recensioner kommer i helgen! Igår var fantastiskt men i morgon kommer bli ännu bättre…

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAY PARKEN 28 AUGUSTI





1 Comment

Filed under Coldplaying

<3 only love

Gårdagen var allt som en dag med Coldplay borde vara. Helt perfekt. Wifi i denna stad är det lite si och så med, det finns överallt men fungerar sällan, så jag börjar med denna enormt snygga bild på Will då han ser helt galen ut. Japp, för första gången fick jag med mig min kamera…

Att stå inne i arenan och lyssna på hela soundchecket, hur Chris spelar sina egna melodier och drar igång Gotye – Somebody that I use to know med flera, var magiskt. Tyvärr fick vi inte gå in och titta på det men vi såg genom en dörr, en tom arena och bandet på scen. Det var helt fantastiskt. Som alltid.

Men nu ska jag strax åka iväg mot Stockholm, i morgon är det first row…

Medans kan ni läsa denna recension: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article15323508.ab

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

TOMORROW…

Årets mest fantastiska dagar väntar. I morgon åker jag till Köpenhamn. Längtan & extasen… ni förstår inte!

Det bästa är att det på torsdag är dags igen…

1 Comment

Filed under Coldplaying

LOOK AT THE STARS

En av förra sommarens bästa dagar… synd på publiken bara som var uppriktigt den sämsta någonsin. Svenskar!

2 och 4 dagar kvar.

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

COLDPLAYERRRR


Jag har nu fått detaljer om hur min tisdag i Köpenhamn kommer att se ut och det är riktigt spännande! Det bästa av allt är att jag får en STÅPLATSBILJETT tack gode gud – men dessvärre får man absolut inte försöka komma in till scen eller backstageområden ifall man hör att de har soundcheck eller liknande… hehe, fuck, hur ska jag lyckas undvika!? ;-) ska flörta med hon som styr och ställer ifall man får chansen att träffa dem ändå… jag har siktet inställt på det till 220% om inte mer! Tankens kraft, my dears :)

4 dagar kvar, AHHHHHH!!!!!!!!!!

Leave a Comment

Filed under Coldplaying

2v

Leave a Comment

Filed under Coldplaying