9/12

Det svåraste beslutet en människa någonsin kan ta, var min syster tvungen till i måndags. Freja som vi för 2 veckor sen skrattade åt för att hon blivit en liten tjockis, hade inte ätit för mycket frukt. Hon hade vätska i hela kroppen och efter två dagar på Östersunds djursjukhus kunde de bara komma fram till prognoser som inte var goda.

Det är så väldigt, väldigt sorgsamt att den här roliga lilla spanieln inte finns i livet mer. Men hon hade det bästa liv man som hund kan föreställa sig och den bästa matten en hund kan ha. Framförallt har hon förgyllt min systers liv, om än också gett henne några gråa hår också.

Wera har också förlorat sin bästa väninna.

Freja gav en riktiga kramar. När jag kom på besök hoppade hon upp och la tassarna runt ens axlar, gosade in i halsen och riktigt klämde åt. Som en riktig bamsekram.

Nu får hon busa med sin lillasyster som också lämnade jordelivet för tidigt. Jaga fåglar, rådjur och äta all mat hon aldrig fått äta. Och rulla sig i skit.

Vi vet ju att hundar aldrig överlever oss, och det är alltid lika sorgligt när det händer. Men när det kommer plötsligt och oförberett blir det extra fruktansvärt. Många tårar har fallit de senaste dagarna. För Freja och för att min syster förlorat sin livskamrat. Så orättvist det kan vara.

Du kommer vara saknad, fina Freja <3

Leave a Comment

Filed under Allmänt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *