1 JUNI

Som i dagen då vi vaknade upp, trötta men glada, för första gången i vår nya lägenhet. Pirrigt, som vid högtider likt ens födelsedag eller julafton. Klockan 8 knackade det försiktigt på dörren. Grannen hade bakat en välkommen hit kaka!

Morgonkaffet intogs på altanen. I sol. Bara en sån sak kan man nästan gråta av lycka för. Eller jag åtminstone. Hehe.

Vi har idag sagt hej då till vår gamla lägenhet. Ajöss Ålidhöjd efter 3 år. Flytten gick utomordentligt smidig med föräldrars hjälp. Vad gjorde vi utan föräldrar? Hade gissningsvis slitit håret av oss i denna flytt.

Det känns inte riktigt på riktigt ännu. Typ som att vi bara lånat den här lägenheten, den är inte vår, vi har tjuvat den. Men det ÄR vår lägenhet.

KAN INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR SÅHÄR VI BOR.

På landet, med snälla och trygga grannar som ser en, en lägenhet som kommer bli strålande fin och som badar i ljus med sina stora fönster, kossor på andra sidan vägen, ängar gula av maskrosor, rådjur, kissekatt, hästar, spovar. Och trädgården sen… Medan vi gick där på grusvägen nedanför vårt hus hade jag ett konstant lyckligt leende på läpparna så jag måste ha sett tokig ut. Vilken enorm tur vi har att få ha hamnat här.

Sen är det inte allt för långt från stan. Det märkliga är att vi i gamla lägenheten aldrig stördes av ljud (förutom grannen ovanför som går ut med sopor i träskor mellan 22-23 v.a.r.j.e. kväll), i synnerhet inte helger som dessa då en festival pågår 500 meter från husknuten, men ikväll kunde jag sitta på vår uteplats 1 mil bort och tydligt höra vilka låtar Oskar Linnros spelade på Brännbollsyran. Vinden hade mojnat och scenen står nog riktad precis hitåt.

Lyckosamt ändå. Livet.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *