LIVET

Hej bloggen. Det var länge sedan sist. Jag tänkte att jag skulle skriva här i smyg för att inte behöva översålla min omgivning med oönskade trädgårdsbilder.

Igår. 22 maj 2019. Jag har jobbat natt och mamma skriver tidigt på morgonen att Carmen, min älskade Carmen, ska till veterinären 09.15 och det lilla hundlivet är slut.

Hon ringer prick när jag parkerat utanför Coop för att handla, och trots att det är väntat och förberett så sköljer sorgen över mig som en svart duk då det väl är ett konstaterande. Min lilla limpa finns inte mer än i minnet.

Jag tar en promenad längs minnesvägen. Tittar på bilder och filmer på främst lilla C halva dagen. Störtgråter. Snoret hänger som tjocka snorsnören från näsan. Mitt ansikte är rödsvullet och jag tar på de största, svarta solglasögonen då jag ska åka och handla. Åh, lilla hundhjärta. Som funnits där sen jag var 15-16 år och nästan nyss flyttat till Mölndal och harvade på Kvarnbyskolan. Vila i frid, lilla tanten. Tack för all tid jag fått med dig och för att du krystade fram världens bästa Siri.

Så.

Jag skulle alltså handla. J bad mig åka iväg och införskaffa 2 liter utegrundfärg. Vi skulle måla nånting. Jag haffar en burk på 3 liter och på eftermiddagen åker vi iväg. Jag misstänker utemöbler, då jag pratat oerhört mycket om hur vi kan bygga såna. Eftersom vi snartsnart flyttar till en lägenhet med större behov av utemöbler. Men först ska vi åka till Stöcke och skriva på kontrakt med hyresvärden. När vi rullar neråt får jag blunda, absolut inte tjuvkika. Han leder mig ut från bilen mot vår blivande trädgård och säger åt mig att titta.

Han har ljugit för mig. När jag trott att han varit och fiskat eller spelat frisbeegolf i solen, har han varit och byggt ett växthus till mig. Inte något halvdant utan ett ordentligt. Med duk, grus och marksten. Med gamla fönster i olika storlek och vit panel. Han har tänkt på allt från haspar i olika storlekar för att ha dörr på glänt, vädringslucka och allt möjligt.

Det här är nog det finaste jag varit med om. Mitt växthus.

Gårdagen är fortfarande ett töcken. Carmens bortgång och sorgen över det, och lyckan över vad min älskling har byggt åt mig.

Så i kvällssolen stod vi och grundmålade. Med ett stort, konstant leende på läpparna.

Kan inte förstå vilken lycka vi har med vårt nya boende. Världens bästa hyresvärd, en stor, välplanerad och omhändertagen trädgård och nu ett växthus. Jag är om möjligt ännu mer lyrisk nu. Längtar efter att fylla livet med större mening i att rensa ogräs, prata med blommor och äta egenskördade tomater. Kanske göra en rabarbermojito eller två, och koka vinbärsgele och krusbärsmarmelad till sensommaren.

Ja, det var därför jag ville återuppta den här bloggen! För att dokumentera min kommande tid som trädgårdsmästarinna. Minns min lillalilla trädgård i Göteborg med stor saknad. Nu bor vi förvisso i en kallare zon men trädgården är oändlig. Detta känns lite som en dröm så snälla nyp mig INTE i armen.

Nu ska jag försöka fokusera och packa flyttkartonger.

Leave a Comment

Filed under Allmänt, Trädgård

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *