LIVET I LYAN

En fredagkväll i slutet på augusti kom jag och mamma med flyttlasset från Göteborg. Oh boy, vad saker jag äger. Cirka hälften står på göra mig av med-listan.

Dagen efter packade vi upp. Jag stod och diskade varenda pinal som skulle in i skåpen och på kvällskvisten skulle vi iväg och handla ingredienser till en inflyttningspizza, då jag upptäcker att jag står i en pöl vatten. 1,5 meter från diskhon.

Den kvällen fick vi besök av Securitas, rörmokare, vattensanerare och utkörningspizza som smakade skit. En brummande avfuktare i inflyttningspresent, tack vad kul.


Det är ett stående skämt (bestående av fullkomlig sanning) att Bostaden har så hysteriskt omänskligt kallt i sina lägenheter att man hellre bott i en Iglo. Första jobbmorgonen i september då jag steg upp kl 7 gjorde det ont inuti min benmärg. Fastän jag klätt på mig, hade en morgonrock och filt över mig.

Vi har fått brassa med konvektorelement och värmefilt på full fräs hela hösten och vintern. Tripplade tjocksockar och dunjacka inomhus. Jag överdriver knappt. Nu har vi fått sköna -25c (utomhus ska förtydligas, även om det kändes som så inomhus redan i höstas) och de eldar på så lägenheten blir likt en ångbastu. Man får brännskador om man nuddar elementen. Så nu har mina blommor sagt tack och god natt. Och nä, det beror inte på handhavandefel. Så mycket som jag knusslar och pratar med mina växter skulle de aldrig frivilligt dö ifrån mig. Tack, Bostaden.

Men det värsta var då kvartersvärden sa att jag inte fick skruva upp gardinskenor i taket. Det var nog värst av allt. Har ännu inte kunnat smälta det. Vi får se om jag överlever den tragedin eller slutar som Fredskallan.

Men förutom det trivs vi ganska bra.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *