TIME TO…

Den 5 november 2015 landade vi i Australien. Det enda vi visste var att vi kunde vara i landet 1 år, men vi hade absolut ingen plan. Vi var beredda på att vara här 3 månader, 6 månader eller 1 år. Kanske mer.

Vi har träffat så många människor. Intressanta, på gott och ont. Danny & Jojo som blivit våra bästa vänner här. Vår housemate Luke i Bunbury. Thomas, Dennis, Jacob och allt hostelfolk i Bunbury. Mytomanen Tim inkluderad. Jo 58 år från Sydkorea som vi spenderade många kvällar med att prata om livet. Toby och alla aussies vi lärde känna via Luke. Till och med tyskarna vi jobbade med på farmen… Den genomsnälla Rob som hjälpte oss med vår bil och som vi hjälpte städa ett hus. Glenn, the frenchies som knappt kunde engelska, Karlo från Tyskland, Charlie som kom från Kanada men kunde prata svenska. Folket nere i Esperance. Idioten vid Black Diamond som hade en grym husbil. Vi har träffat SÅ många människor. Det är så tacksamt att resa och möta människor, kulturer, språk.
 Vi har njutit av solnedgångar och otroliga stränder. Scarborough, Cottesloe, City Beach, Koombana, Back beach, Busselton, Eagle Bay, Dunsborough, Yallingup, Surfers Point, Hamelin Bay, Esperances otroliga kuststräcka med kritvita stränder och enorma klippor…

Vi har åkt på roadtrips ut i bushen och campat med naturen som närmsta granne. Bott i bilen och bott i tält. Svettats ihjäl i +40c och frysit då det varit 5 grader. Vi har sett ormar, spindlar, kängurus, färgglada fåglar, skrikande fåglar, skrattande fåglar, delfiner, ödlor, possums, emus. Haft typiska australiensiska fester och bbqs. Jobbat på restaurang, som personlig assistent, på en fruktodling.

Alltså, listan kan göras LÅNG. Australien är grymt på många vis. Det är enkelt att resa (trots avstånden) då det är backpackervänligt och alla pratar engelska. Folk är trevliga och kallar en för darling i butiken.

Men. Varken jag eller Jacob känner att vi har fallit för det här landet. Att vi vill spendera ett år eller mer här. Kanske beror det på att vi bara sett en så liten procent och att sydvästkusten inte var rätt för oss. Kanske för att vi haft grymt otur med jobb och diverse. Jag vet inte, men vi känner inte den där fantastiska kärleken för Australien som många andra gör…

Vi kom till ett vägskäl. Ska vi satsa järnet på att hitta mer jobb och resa runt, till tropisk regnskog och alligatorer i norr, eller hösten på östkusten? Eller ska vi sälja bilen, skicka hem ett paket med saker vi inte behöver och resa till nåt annat land där vi kan leva life på våra sista pengar? Valet landade på det sistnämnda. Vi har inte kunnat njuta ordentligt sen vi kom till Australien. Det som vi vill göra. Äta god mat, bo på fina stränder, möta ännu fler intressanta personer. Åka på utflykter, ligga på en strand och mysa från morgon till kväll. Inte fundera på att hitta ett jobb, att det är dyrt (vilket Australien är).

I söndags åkte vi från Nannup till Bunbury. Tanken då var väl typ att vi skulle crasha i vårt gamla hus och reda ut livet. Ha kvar bilen? Köpa en 4wd? Åka söder eller norrut? Eller bara skita i allt och dra… På tre dagar sålde vi bilen, gjorde oss av med allt överflöd, sökte visum, bokade alla nödvändiga biljetter och drog. Vi ligger nu på ett hostel i Perth, och i morgon lämnar vi landet på väg någon annanstans.

Det blev 126 dagar down under. Puss o kram, tack Australien för den här tiden – det lär bli ett återseende!!  

Danny har blivit en riktig vän som jag kommer sakna så mycket – och längta efter att få träffa igen! Men det värsta med att resa är att säga hej då till den familj och vänner man skaffar sig. Det var ett tungt och tårfyllt ”see you later”. Tur att vi då hittade en vän som bor en timmes flygresa från Sverige :)
    
 

Leave a Comment

Filed under Australien

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *