MITT HJÄRTAS HEM

Ni vet hur det känns när man mister någon. I kärlek och i död – kombinerat. Pang. Hjärtat går sönder. Det är en konstant brand bakom ögonlocken, man vill kräkas en smula, det fattas ett viktigt organ i kroppen, det gör ont i så många av kroppens celler och man undrar om det någonsin kommer gå över.

Så känns det, och så är det.

Såklart att byn finns kvar. Oändligt med marker att utnyttja och vi kommer alltid utan det minsta tvivel vara välkomna när vi vill. Men det är väl inte det som är väsentligt. Den tryggaste och mest avkopplande plats du vet där dina förfäder bott på i åratal tillhör någon annan. Antagligen en av de bästa köparna man hade kunnat tänka sig, men ändå. Det är något man inte kan komma ifrån.

Ytterdörrens säregna ljud när den smäller igen, hur plasttaket på altanen låter när man går runt hörnet, mot de en gång vita utemöblerna med dynor i olika rosa nyanser. Vilka blommor som växer vart, och hur det luktar nere i källaren där vi som barn byggde en miljon olika versioner på kojor och fantasivärldar. Hur det känns att ligga utslagen i soffan och hur regnbågarna glittrar i vardagsrummets tak. Att ta fram kikaren och undra vem som egentligen är ute på sjön idag. Trippandes på stenskrovel, cyklandes på grusvägen, badandes i en iskall älv. Där min mormor bakade bullar och slutligen blev sjuk. Hunden under bordet och alla hundar som någonsin passerat Grannäs 19. Stigen upp till faster Lisa och varenda välkända kotte ute i skogen.

Jag skulle kunna skriva en bok om varje känsla och minne. Om midsommaraftnar, båtfärder ut till skäret, frusna bad, kriget mot myggorna, den tunga snön och bitande kylan, om varenda korv som grillats på eldplatsen, om alla våra grannar och om allt det som Grannäs är.

Att kunna titta ut genom fönstret, känna sig som hemma och aldrig någonsin bli less. Som en ny förälskelse varenda dag, som nu inte längre är min.

Tack för att du, kullen vid Storvindelns och Universums bästa plats fick tillhöra mig och alla dessförinnan.

  
    
    
        
     

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

Leave a Comment

Filed under Allmänt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *