DAG 100

För hundra dagar sedan stod vi med våra ryggsäckar på Arlanda, fyllda av förväntningar. Det känns på nåt vis som att vi varit borta längre och samtidigt går tiden sakta. Ett hundra dagar! Det firar vi med finöl från spritbutiken de självklart har i den här lilla hålan.

Vi upplever nu det tyngsta jobbet någon av oss någonsin kommer ha. Upp före klockan 5, börja jobba klockan 6. Mitt jobb är lyckligtvis varierande då jag vissa dagar får sortera och packa frukt, men allt som oftast är vi ute på fältet och plockar frukt. 15-20 kilo väger lådan på magen fylld med Golden Delicious som ska ut i fruktdisken på Wollies. Klockan 9:30 har vi 15 minuters paus och därefter 2.5h kvar till lunch. Plocka plocka plocka, hela tiden med två händer, dricka vatten, Jacob springer upp och ned för stege, tömma ut frukten i en större låda, samma procedur hela tiden. Efter lunch jobbar vi bara 1.5h innan hemgång och tack gode gud för det. Snittemperaturen ligger väl omkring 35c så det blir gode tungt framåt dagen. Igår när jag jobbade inne i ladan hade vi 38c och ingen fläkt. Man svettas på ställen man inte visste att man kunde svettas från, och undrar vad Arbetsmiljöverket sagt om våra förhållanden…

Men. Vi kämpar och sliter, och även om vi är så sjukt trötta varje kväll och inte orkar mer än att laga mat så är det värt det. Vi har nu gjort hälften. Och vi har även insett att vi har en himla tur med att vara på en bra farm. Det finns de som har det värre. Men i nästan 40 graders värme är man inte så stor på jorden… Oj, vad vi kommer gilla livet efter detta.  

 Barrabup Pool som vi körde till förra helgen. Typ enda badstället i närheten. I början var vi ensamma (folk är rädda att åka dit då det finns nån amöba i vattnet) och det var fantastiskt att bara sitta och lyssna på all fågelsång!

   
Efter jobbet orkar vi sällan mer än att slappa och laga mat, och gå i säng kring klockan åtta. Våra hängmattor vi köpte i Ubud för 2 år sedan är sparsamt använda men guld då de väl utnyttjas.

    
  Varje tisdag har de communitydinner här i byn. För 5 dollar kan man väl inte förvänta sig nåt häftigare… Vi är ganska duktiga på att laga mat här trots brist på kylmöjligheter, uppvärmning på jobbet, en bra affär… Dessutom äter vi nästan bara vegetariskt, försöker i alla fall. 

Dessa flugor kallas marsflugor, och tycker om att terrorisera oss när vi jobbar. Ser ni den jäkla slangen de bits med? Hemska varelser.

  Jag ser tydligen ut som en kineskärring tycker min kära pojkvän. Bästa komplimangen jag fått under vår tid ihop… 

Leave a Comment

Filed under Australien

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *