EN SORG

Det gör ont i hela min kropp. Mitt hjärta håller på att gå sönder, jag har en ångestklump som växer sig enda upp i halsen.

Jag går nästan dagligen förbi Frölunda Torg. För 2-3 veckor sedan började jag uppmärksamma en man som sitter på en bänk. Långt hår, långt skägg. Krökt huvud, dunjacka och endast en påse med sovsäck i. Det spelar ingen roll om det är morgon, mitt på dagen eller om det är sen kväll. Det spelar heller ingen roll om det är solsken eller om det precis som igår, spöregnar. Han sitter där, på en bänk. Han ser inte ut att vara en narkoman eller ens alkoholiserad. Han tigger inte. Han bara sitter med huvudet nerböjt.

Det gör så ont. Jag tänker på honom hela tiden.

Jag ringde idag till Uppsökarenheten i Göteborg som jobbar för att hitta dessa hemlösa och försöka ge dem stöttning och hjälp. De kände till den här mannen, och säger att han har alternativ till en lösning men är inte villig att ta åt sig av den hjälpen, men att de dagligen besöker honom.

Det är så himla jobbigt att se och gör så enormt och ofattbart ont i mig. Jag kan inte blunda för det. Att man ser tiggare och uteliggare sker dagligen i en stad som Göteborg men den här mannen har verkligen gjort ett intryck på mig då jag ser honom vareviga dag. Jag förstår inte hur sånt här kan förekomma och jag tycker att alla människor ska ha någon, något. En anledning till att leva och göra det bästa av dagen. Det är så tragiskt att det finns människor som tappat det och inte har något. Det gör fysiskt ont i hela mig.

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här, egentligen. Mer än att det gör ont i mig att se och varje människa borde öppna ögonen och se sånt här. Göra något. Om det så bara är att ringa ett samtal eller att gå fram och ge personen mat.

Under resan i Asien stötte vi på många hemlösa djur. Mitt hjärta höll på gå sönder, som med kattungarna på Bali som jag hittade, knappt 3 veckor gamla… åkte runt halva Kuta på en moppe för att köpa dyr mjölkersättning och fick sedan dit djurambulansen som hämtade upp dem. Döpte alla djur jag träffade, pussade de som såg friska ut, besökte ett volontärcenter. Allt jag kunde. Förstå då känslan av att detta handlar om en människa i Sverige bara en bit från mig.

Jag har ett enormt hjärta och jag önskar att jag hade tusen händer för att kunna hjälpa andra på något vis. Vare sig de är hemlösa människor eller hemlösa katter och hundar i Thailand.

Ge varandra mer kärlek och värme. Kram.

1 Comment

Filed under Tankar

One Response to EN SORG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *