KOH PHAGNAN

Tråkigt nog ligger jag nu inskriven för andra natten på Siam international clinic på Koh Phagnan. När vi i söndags skulle lämna Bali och precis hade checkat ut började jag från en sekund till en annan må så förfärligt illa. Jag hade garanterat närmare 40 grader feber och så ont i varenda cell i kroppen att jag bara grät, aldrig varit med om värre febersmärtor. Det var bara att stoppa i sig massa knark och sätta sig på planet till Kuala Lumpur i alla fall… resan för att ta sig Bali – Koh Phagnan var inte rolig då allting strulade och jag hade såna febertoppar att jag bara ville dö emellanåt.

Igår hade jag hög feber på morgonen, vilket inte kändes roligt då det var Full moon party på kvällen och anledningen att vi åkte till den här ön. Låg inne i vår bungalow och försökte sova och bli frisk hela dagen medan tjejerna var ute men blev ingen bättring. På kvällen inser vi att det kan vara en god idé att gå till doktorn, så vi går dit. Tur som bara den att vi tog det beslutet, jag som hade tänkt skicka ut tjejerna för att festa och bara låta mig sova, det hade varit en VÄLDIGT dålig idé… alla tre tänkte hela tiden att det var för att vi var tröttna och slitna efter Bali men då man har skyhög feber flera gånger om dagen men är pigg emellanåt och sen är helt vit i ansiktet och har haft så i 3 dagar så står något inte rätt till.

När vi sitter i väntrummet hos läkaren och hela min kropp gör så vansinnigt ont tittar jag ner på min kropp och ser att mina naglar är kritvita, resten av huden är antingen blåsvart eller helt gul. Jag har aldrig sett nåt läskigare på mig själv. De sätter in dropp på en gång och tar flera prover då de dessutom tror att jag fått denguefeber vilket kan vara vanligt i Indonesien. Det visar dock negativt men de vill behålla mig över natten, så fullproppad med valium och diverse smärtstillande medikament får jag slänga mig i en spartansk säng och försöka sova medan resten av ön festar loss.

Blodproven visar att jag har någon basilusk i kroppen men de vet inte vad än så de vill behålla mig en natt till för att ta mer prover, och jag har konstant dropp för att återfå vätskebalansen ordentligt… hade jag varit i Sverige hade jag igår fått sitta i ett väntrum 3 timmar, sen hade de kört järnet med dropp och sen bett mig att snällt gå hem. I Thailand är de lite mer noggranna, jag blir nog hellre sjuk här än i Sverige om jag ska vara ärlig, trots att det är lite språkförbristningar men de går all in på att hjälpa en i alla fall.

Jättetråkig erfarenhet men det är bara att bita i det sura äpplet, vi får ta något slags eget fullmånefirande på Koh Tao när kroppen är i rätt skick igen… jag är glad att jag lever och att vi tog beslutet att gå till doktorn, det är värt mer än att springa runt bland neonfärgade fjortisar höga på ecstasy. Eller att jag legat kvar på hotellrummet och mina kompisar fått hitta mig medvetslös senare på kvällen…

Tyvärr glömmer man bort att dricka vatten eller tycker att man har druckit tillräckligt för att man inte är törstig. På Bali drack vi alkohol flera dagar och det var inte så varmt där heller, så då glömdes det bort extra mycket. Hädanefter kommer jag verkligen se till att dricka ABSOLUT minst 3 liter vatten om dagen för det jag upplevt senaste dagarna vill jag aldrig vara med om igen. När man har så hög feber att man inte kan göra annat än ha självmordstankar och gråta, samt att kroppen ser ut som ett lik…

Nu mår jag ganska bra, har tillräckligt med energi för att släpa min lilla ställning till toaletten utan att hänga över axlarna på nån sköterksa. Jag har även snus, lite gotta, en dator och med en knapptryckning kommer nån thai och ger mig det jag vill ha. Glad är jag också över att ha en försäkring, 5500kr/natt kostar det för mig att ligga här på en allt annat än lyxinrättning, och då är inte medicinering, mat och liknande inräknat. Varsågod för räkningen, Folksam :P

7a6eafe2963711e2b31922000aaa09f2_7

Leave a Comment

Filed under Asien

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *