FUCK CANCER


Dumma jävla oktober som för 2 år sedan tog min moster ifrån mig. Nu är du här igen. 2010, vilket jävla skitår.

Jag glömmer inte hur mamma hämtade mig i Lindome. Precis när vi åkte ner under viadukten bort från Lindome centrum så berättar mamma att moster har malignt melanom. Jaha. Okej. Det satte sig så otroligt hårt men redan från den stunden så tänkte jag ”äsch, det är inget. Det löser sig och blir bra. Hon kommer att klara det här och bli frisk. Det är nog inget allvarligt.”

Tyvärr så hörde min moster till den skara personer som inte överlever cancern. Men jag är säker att hon vakar över oss som den ängel hon är. Att hon följer min systers husrenovering och valpuppfostring. Men det är så sorgligt för inte bara det att vi inte har någon moster kvar så hade hon verkligen velat hälsa på i syrrans hus och gosa med Freja & Wera. Hon hade velat veta om våra planer i livet och hade velat skryta för sina kompisar om hennes älskade småflickor, som hon brukade. Det är tråkigt att inte kunna ringa och berätta om att jag ska till Thailand eller att jag har varit och lämnat blod, varit i hennes drömstad London eller att jag jobbar mycket och roliga anekdoter från mitt liv, vardagliga händelser och att slå hennes nummer då jag ser en vacker måne på himlen. Sånt som jag var van vid börjar jag nu vänja av mig vid, den där spontana reaktionen att ringa moster och berätta när något händer. Eller de obligatoriska bjudmiddagarna då hon ordnar med älgkött, egenplockade lingon, potatis och den godaste såsen någonsin. Seriöst, ingen kunde göra sås som henne. Frågade henne 100 ggr vad hennes hemliga recept var men det var mest ”inget speciellt”. Fan moster, varför kunde du inte skriva ner det i ditt testamente eller nåt…

Goa mostra. När vi blir stor, då ska vi skryt.

Glömmer heller aldrig då jag åkte upp efter hennes födelsedag den 15 oktober och satt vid hennes säng och bara väntade. Den där morgonen då mamma åkte tidigt till sjukhuset och jag & syrran kom lite senare och bara en halvtimma efter det så slutade mosters hjärta slå medan vi höll hennes kalla, mjuka händer.

Detta skrev jag efter att ha umgåtts med hennes sista dagen som pigg. Då hon kunde kommunicera och skratta.
Detta skrev jag dagen innan hon dog.

Cancer, ditt jävla helvete. 27 oktober 2010 tog du min moster ifrån mig, den enda moster jag hade.

Leave a Comment

Filed under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *