ÄGARSKAP

Ibland skriver jag texter som jag sparar i dokument och aldrig publicerar, detta skrev jag nån gång i somras.

Jag satt utanför Pressbyrån vid Kungsbacka station då två män börjar samtala på bänken bredvid den jag sitter på. De är alkoholiserade. Den ena mannen känner jag igen då han är kund i min butik.

De pratar på om livet och alldagliga ting. Så säger ena mannen;

– Varför klagar vi så jävla mycket? Jo, för vi har det för bra. Se på de som bor nere i Afrika, de hoppar omkring och är glada för de har ingenting. Men vi klagar för vi har allt för mycket.

Där sitter alltså två alkoholiserade män som har svåra förhållanden till inte bara alkohol utan till familj, döttrar och gamla exfruar. De vaknar för att ta en sup och tar även en jävel till sängdags. Men de behåller ändå verkligheten. Det var på ett sätt sorgligt att höra deras konversation, men på ett sätt glädjande. De förstår. De är inte två vilsna själar utan verklighetsuppfattning. Tvärtom. De vet om att de druckit för mycket öl idag och att vårt samhälle är så materialistiskt.

Jag är övertygad om att jag hade varit en lyckligare människa utan dator. Utan min Nikon och utan min iPhone. Utan stora garderober med kläder som jag ärligt talat inte ens använder. Utan H&M, fika, Ica Maxi, internetbank. Jag hade varit så mycket lyckligare utan Apollos resekatalog.

Världens lyckligaste land ligger mitt ute i ingenstans. Lite utanför Australien. Det är en ögrupp som heter Vanuatu och vars befolkning inte springer omkring med senaste vita iPhonen med blått glittrigt skal. De ligger långt efter oss i den tekniska utvecklingen men miljontals år före oss vad gäller mänsklighet. De har inte mycket och därför kan de inte sakna mycket heller. De känner inte begär efter att gå och köpa nya kläder eller ta en latte på stan. De känner inte för att slänga sig i sängen för att se på Gossip Girl i sina mjukisdressar från Juicy Couture.

Om man inte har något, kan man inte sakna något. Man kan inte längta. Om man inte har något vet man inte hur sjukt roliga spel på Facebook det finns och vilken grymt knepig uppfinning iPad är (liksom varför?). Man lever istället i nuet och är med lycklig över att ens familj lever och är . Man glädjs över det man har, och slipper dessa begär som vi i i-länderna ofta har.

Jag tror att vi är så sjukt skadade av alla saker som finns och all den materalism och att det är mycket det som skapar vår missunsamhet och ilska över att inte ha råd med Mulberryväskor. Girighet är en av dödssynderna, och ibland borde vi vara mer troende.

Vi i Västvärlden är vana att i princip kunna få vad vi vill ha. Självklart är det nu ett dilemma, då det är jobbigt att jämföra två vitt skiljda världar. Självklart menar jag inte att vi ska sälja alla våra prylar, hoppa omkring i bastkjol runt en lägereld. Men jag menar att vi borde vara mer duktiga på att lära oss värdet. Inte värdet på en telefon eller ett par skor. Utan på det riktiga VÄRDET. Jag har så många gånger fått nypa mig själv i armen då jag tänkt att ”jag måste ha ett nytt nagellack eftersom mitt svarta är slut”. Det är inte JAG som behöver nagellacket det är det materialistiska begär som sitter inom mig som tyvärr är medfött som vill ha det där jävla lacket. Jag behöver mat, jag behöver en klänning att ha på mig eller en tröja och ett par byxor. Jag behöver inget nagellack.

Min drömvärld är en värld där vi inte alls behöver dessa saker. Där vi kan se lyckan i en fjäril och inte ett par skor. För samtidigt som jag blir jätteglad över ett par skor så går det över när de börjar bli slitna. Ni känner igen det? Euforin över att komma hem och packa upp de vackra skorna från sitt prassliga papper och för första gången spänna igen spännet och trippa omkring 12 centimeter ovanför golvytan. Så härligt. Så underbart. Men sen då? Vad är bestående?

Jag har börjat uppskatta andra saker mer. Det växer lavendel utanför mitt hus och jag är så lycklig över dem. Jag luktar, kollar efter fjärilar och humlar, förundras och fascineras över dess vackra färg och form. Drömmer mig bort till södra Frankrike. Jag går ut efter en regnig dag och känner fukten som för med sig alla miljontals dofter. Blommor som doftar så gott att jag vill svimma rakt ner med näsan först ner i den blöta jordiga rabatten. Jag vill inte missa en solnedgång. Jag kollar efter månen varenda kväll (och tänker på min moster). Jag blir glad över att plocka en egen bukett med blommor, även om det händer allt mer sällan. Jag hatar mygg, kyla och blöta skor men jag älskar asfaltens doft, vårsolens värme på ett renskinn i snön och det första myggbettet som berättar att det är sommar.

Vi måste bli bättre på att uppskatta det som betyder något. Gå ut i skogen, plocka ett blåbär och äta upp det och känna den där explosionsartande känslan av alla antioxidanter. Istället för att gå på Ica, dra upp ett 200 grams paket från frysdisken, dra sitt Visa, hem och tina upp de där bären som du lika gärna kan få gratis tillsammans med upplevelsen om att plocka sitt egna jävla bär.

Jag vill inte vara materialistisk, men tyvärr är jag det. Jag vill inte köpa massa kläder och prylar för att få ett fint hem. Vanuatus befolkning hade blivit chockad av att se alla onödiga grejer jag har i mitt hem. Fina saker som är totalt onödiga och bara en fröjd för ögat. Fröjder för ögat kan vi se vart som helst bara vi öppnar ögonen, vi behöver inte köpa ett par guldbeklädda änglavingar att ställa på en hylla för det.

Min dröm vore att endast ha saker som jag behöver och inte köpa kläder hela tiden. Kunna spara saker på kontot och få ett heltidsjobb för att skaffa det där fadderbarnet som jag längtar efter. Att kunna resa till Vanuatu och andra länder för att få mer perspektiv och hjälpa de som hjälp behöver. Kunna ha max fem par skor i garderoben och känna mig nöjd med det också. Att kunna känna mig lugn och lycklig och inte det där syndiga begäret lurandes bakom pannbenet varje dag, så fort jag går förbi ett skyltfönster, så fort jag klickar mig in på internet, så fort jag öppnar ögonen vilja ha färska croissanter och en kopp svart kaffe från min kaffebryggare i mitt bekväma kök.

Vi är för bekväma. Vi har för mycket. Det finns för många valmöjligheter. Och därför är vi inte nöjda.

1 Comment

Filed under Tankar

One Response to ÄGARSKAP

  1. loggan

    sant och mycket tänkvärt :)
    tråkig kommentar, men fenomenalt skrivet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *