REPRIS

En text från maj 2010, lite modifierad…

”WHAT MAKES A GOOD PERSON, IS KNOWING WHEN YOU SHOULD KEEP YOUR MOUTH CLOSED.”

Dessa ord, citerade av Tyra Banks, stämmer så bra! Man ska veta när man ska sluta. Man ska veta när det är tillräckligt. Man kan tycka saker men allt man tycker, behöver man inte säga. Jag brukar tänka såhär: allt jag skriver oavsett vad det handlar om eller till vem det är, ska jag också kunna säga till mina föräldrar, mina syskon, min farmor, mina chef… Om jag har en diskussion med en person tänker jag: men om det vore min syster? Vad hade jag sagt då? Det gör situationen så mycket enklare. Man slipper säga väldigt dumma saker som man ångrar och man håller det på en mogen nivå som man kan stå för, som man kan säga till personen öga mot öga. Man slipper tänka ”men gud vad onödigt att jag sa att hon var en ful fet idiot som förtjänar att dö.”

Jag har läst många psykologiska böcker genom åren och bland annat Kay Pollack. Han skriver mycket om hur man ska bemöta andra människor och nämner bland annat;

”Det du säger om en annan människa, säger mer om dig själv än om den andra människan.”

Jag kallar inte någon människa för ful. Jag säger inte att jag hatar någon. Jag säger inte att någon är en jävla fitta, eller liknande saker. Jag kan tycka att människor är totalt jävla hopplösa och jag funderar på hur de egentligen resonerar. Men det är också det som gör oss människor så häftiga, för det finns en sak vi kan bestämma över och samtidigt vara ensamma om och det är våra tankar. Vi väljer vad vi tänker om en annan människa. Och vi kan aldrig veta vad som rör sig i en annan människas huvud. Det vi tänker om andra, säger alltså mer om oss själva än om de. Jag kan tänka ”förbannade idiot” för att i andra sekunden tänka ”men h*n mår nog dåligt! Kanske dennes mamma dog förra veckan, killen kanske har varit otrogen och hon har en jävla mensvärk. Klart hon är ledsen och arg då. Men hon förtjänar en kram snarare än aggressivitet” Liksom, att bli arg i första stunden är en mänsklig reaktion men det gäller att ha styrkan att behärska sig och lugna sig, ändra sina tankar till något snällt och ömt eftersom man aldrig vet varför personen man möter är arg=rädd.

Vi är ofta inpräntade i vad vi tycker om människor. Har man ett första dåligt möte har man bestämt sig redan till nästa gång att man tycker att personen är en idiot, att detta möte även det kommer bli katastrof. Vi dömer varandra väldigt hårt utan att ge varandra någon slags ärlig chans. Vi bestämmer vad vi tycker om människor utifrån vad som hänt på 30 sekunder, en gång tidigare.  Tänk om vi istället kunde tänka ”den här gången är hon nog trevlig!” eller kanske ”vi skulle nog kunna bli jättebra kompisar”. Vad annorlunda saker hade varit. Vad mycket energi som hade sparats, vad mycket negativa spänningar som hade minskats!!

Det är synd att söta människor som har så mycket potential väljer att kasta bort det genom att nedvärdera andra människor. Som väljer att lägga dövörat till och bara höra det man vill höra, se det man vill se. Till sin egen fördel. Ger en sida av historian och som inte vågar erkänna sina brister. Som ÄR rädd. Om jag skulle säga ”jag skulle aldrig säga att du är ful” hör personen bara ”du är ful”.

Och en sak är viktig att komma ihåg. Det är du som mår dåligt när du säger elaka saker om en person. Oavsett om du skämtar eller om du inte tar situationen seriöst, vad det nu finns för anledningar. Problemet finns inte hos den andra personen som är så jäkla ful och dum i huvudet, utan det ligger hos dig. En människa som mår bra har aldrig behov av att kränka andra personer. Och för att säga det en gång till: hade du kallat din mamma för alla de där sakerna, om ni hade olika åsikter i en fråga?

Lämna en kommentar

Under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *