valerie

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Q6JRttxTBC8[/youtube]

Att leva borde egentligen vara en självklarhet. Det ska inte behövas en omtumlande händelse för att man ska börja leva på riktigt. Det ska verkligen inte behövas en katastrof i vårt grannland där drygt 90 personer dör för att man ska börja tänka på hur skört livet är. Det krävs inte att en talangfull musiker går ur tiden för att man ska börja vårda sin hälsa. Det ska inte behövas att man får ett chockerande besked om en farlig och ibland dödlig sjukdom för att man ska ändra livsstil. Ingenting sådant ska behövas, att leva ska vara en självklarhet och vi ska inte behöva gå igenom katastrofer av små och stora skalor för att man ska börja tänka ”nej nu ska jag ändra mig och ta vara på mig själv och alla andra.” Det är ju så onödigt och det kostar liv.

Det är konstigt. Vi lever, men ändå inte förrän en skada sker.

Jag menar. Lyckligt lottade människor kan andas, äta, skita, prata yadayada i 30 år, kanske 40, innan den där smällen kommer då man börjar tänka efter. Då en kär eller när går bort kanske. Då har man levt i kanske 40 år utan att ha levt och därmed slösat bort så mycket dyrbar och oerhört värdefull tid på att bara vara… då man hade kunnat älska, älskas, känna kärlek till hela världen.

Det krävs kanske för vissa att man måste få den där jävla svidande lavetten för att börja tänka efter, men det ska.inte.behövas. En person ska inte behöva dö för att man ska börja leva. Ändå är det så. Varför? Vi slösar bort så mycket kärlek, levnadsglädje, tid. Vi slösar bort våra liv. LEV innan katastrofen. Så är ingenting bortkastat. Så kan man ta vara på sig själv och varandra så mycket mer. Livet är för kort för att slösas bort.

Men. Men men men. Det finns alltid ett men. Ibland kan det vara ’bra’ att inte inse INNAN katastrofen att ja, att leva kanske vore smart. För när en katastrof sker, oavsett om det är ens kompis som dör eller en terrorattack i Norge, så behöver man ofta och gärna en förklaring till det som hänt och ofta vill jag åtminstone, tänka att det finns någon sån där störd mening med allt, och det kan ju vara just det. Att man ska leva. Så vem vet. Jag kanske lurar mina egna ord?

Åh vad jag gillar att jag alltid blir som mest filosofisk efter 00-slaget, i synnerhet då jag börjar jobba kl 07 dagen efter… jag orkar inte utveckla mig mer. Utveckla er själva. Inveckla. Bah god natt haha.

Lämna en kommentar

Under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *