Att sola sig till döden

För 1 år sedan låg min moster Britt i en sjukhussäng. Eller egentligen flera. De kunde inte riktigt bestämma vart hon skulle ligga, så hon flyttade ofta. Ena dagen låg hon i Umeå, andra på i Lycksele, sen hamnade hon på Lugnet bland utvecklingsstörda psyksjuka och flyktingbarn. Åh vad hon otrivdes. Vad vi planerade hennes hemkomst. Och vi letade efter en annan lägenhet på nedre plan, eftersom hon med stor sannolikhet inte skulle kunna gå i alla hennes trappor på ett tag.

Min moster fick veta att hon hade cancer i slutet av maj 2010. Hon drabbades – eller snarare straffades – med något som heter malignt melanom. Detta hade hon antagligen gått omkring med i ett år, men eftersom ingen ville undersöka något förrän det var för sent, så var det helt enkelt för sent…

Vi satt bredvid hennes säng. Jag tog med min dator till sjukhuset och visade foton från resor och liknande. Berättade om min midsommar i Prag och hur vackert vattenlivet i Egypten var. Ibland skrattade hon så att tårarna sprutade och inga ord gick att få fram, andra dagar sa hon ”jag vill ju vara med när ni får barn” och ”i jul kommer jag ligga i en mörk grav…” Och min moster var mörkrädd. Vi, dvs jag min mamma och syster satt bredvid hennes säng och höll hennes kalla händer in i sista andetag, sista hjärtslag, sista fungerande livstecken. Smorde hennes händer, blötte hennes läppar, lyssnade på hennes smärtsamma andetag och ångestfyllda stön, la på filt då hon frös och öppnade fönstret då det blev för varmt.

Malignt melanom är den cancersort som ökar snabbast i Sverige. Det drabbar oftast kvinnor och platsen det börjar på är oftast foten eller underbenen. Man får malignt melanom av solen. Ju mer du solar och ju mer du bränner dig, desto mer ökar riskerna. Min moster gillade tyvärr att sola när hon var ung, snygg och smal. Vem kunde då tro att hon 30 år senare skulle drabbas av något bland det värsta en människa och dess medmänniskor och familj kan drabbas av. Jag vet inte hur många som läser detta, men någon av ni kan vara en som drabbas om 30 år ni också. Om ni inte börjar att tänka efter.

Tänk till innan ni smörjer in er med olja istället för solskyddsfaktor. Tänk ett steg längre. Tänk inte ”det händer inte mig”. Tänk inte att det ”inte är så farligt” att sola solarium 30 minuter en gång i veckan. Tänk en gång extra innan ni ligger och steker er själva (till döds) och gör allt för att bli så bruna som möjligt. Tänk på att det kanske är ni som en dag ligger där i en sjukhussäng utan vidare möjlighet att ta er ut pågrund av smärta. Förstörda ryggkotor, förstörd fot, ont i hela kroppen, kateter, morfin, mediciner, sjuksystrar, sugrör, ledsna familjemedlemmar som får se detta lidande från dag ett tills det är slut. Som får ta hand om begravning, utrensning av bostad, gravsten, ekonomi.

Jag saknar min moster så mycket för det var den enda moster jag hade och den närmsta släkting jag hade. Jag saknar att äta hennes goda middagar, ligga på hennes soffa och läsa tidningar, lösa korsord, höra signaturlåten till Go’kväll, få en kram och kärleksfyllda ord. Jag hade gärna aldrig mer sett solsken igen bara jag hade fått min moster och fått henne att slippa all den smärta hon genomgått. 258 dagar utan henne.

Hellre blek och frisk, än brun och nära döden.
Ta hand om er hud.

3 kommentarer

Under Tankar

3 kommentarer till Att sola sig till döden

  1. MY

    Fäller tårar och tänker att allt dödar.

  2. -

    seriöst, T a c k. Länge funderat på solarium osv, en jävla tur att jag fick höra just din historia… Behövdes behövdes behövdes.
    Verkligen jättehemskt det som hänt såklart men ändå väldigt fint skrivet av dig!
    Hoppas din moster vilar i frid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *