alcoholic

Ikväll pratar de om missbruk och beroenden på Karlavagnen i P4. Jag skickade in ett mail och strax därefter får jag ett mail med frågan om jag kan lämna mitt telefonnummer så att jag, Patti och psykologen kan snacka live. Haha. Tackade nej eftersom jag var rädd för att säga ”Hej jag heter Linnea och jag vill vara anonym” som nån snubbe gjorde för nåt år sen på radio. Hehe. Och givetvis i lite halvrädsla för att den person jag ville tala om skulle få reda på det. Inte för att jag tror att denne någonsin i universum skulle frivilligt sätta sig ner och lyssna på radio, men ändå. Att maila är en sak, att prata så någon känner igen rösten och kan koppla ihop 1+1 är en annan.

Jag ser vänner förstöra sig själva och jag befinner mig i en tyst oro, känner mig knäpp ifall jag skulle nämna något och samtidigt känner jag mig dum som INTE säger något. Det är väl inte så farligt. Livet är en fest. Ett glas vin som snart blir en flaska varje (ja, varje) dag gör väl ingenting. Det är ju gott. Trevligt. Socialt.

Jag mår illa. Min morbror var alkoholist och bitvis helt utslagen. Han blev avskydd, utstött. Fick en kniv i magen av en alkoholistpolare efter bråk om några bärs och höll verkligen på att dö. Han själv hade humorn i behåll. Levde verkligen så – livet är en fest och allt ordnar sig. Sprolla om han sålde mormors båt eller frös sönder hela huset. Life goes on med en sup till kvällen. Eller morgonen. Slutligen dog han, egentligen oklart varför, antagligen blev han kvävd av sina egna spyor. Han levde halva sitt liv med underbar fru och underbar dotter och ett barnbarn. En helt vanlig människa med jobb.

Ja fan, jag dricker alkohol. Knappt en gång i månaden. Vid speciella tillfällen, och det är sällan. Finner inte ursäkter till att dricka. Mår inte bra av att dricka, vem gör det? Men det skulle inte falla mig in att ens våga tänka tanken att ta ett gott glas varje helg. Bli sugen på en stor stark varje dag. Däremot ser jag detta hos många av mina vänner och bekanta. Speciellt en som också missbrukar annat, vad vill jag inte tala om med risk för att outa denna person. Men det gör så ont i mig att se. Ni kanske tycker att det är härligt och ett gött sätt att slappna av. När man dricker varje dag i en vecka utan uppehåll eller varje helg året om är det inte alls gött eller härligt. Det är farligt beteende och ett tecken på en farlig framtid.

I tonåren är det tufft att zupa sig redlös varje helg. Man ba dör ifall det inte är nån fest. Självklart, det känner jag själv igen. Men när det fortsätter och man är vuxen och har fast jobb… det funkar inte. Ingen tycker att det är attraktivt, ingen tycker att du är häftig även ifall du hänger på coola klubbar med de coola snubbarna. Glamdrickandet är en illusion och inget som existerar i det verkliga livet. Vart vill du vara om 5 år? 10 år? Vill du fortfarande sitta där spritfet och lukta fylla en måndagmorgon? Vill du att halva ditt liv ska vara en enda stor minneslucka och vill ditt bankkonto vittna om Systembolaget och fruktiga drinkar?

Välj. När du väl kommit in i ett beroende är det svårt att ta sig ur det. Alla som snusar och röker vet hur förbannade svårt det är att sluta, tänk dig då alkohol. Ge dig själv en vit månad, varför inte två. Att säga att man ska ha en vit helg eller vecka fungerar inte. Välj.

5 kommentarer

Under Tankar

5 kommentarer till alcoholic

  1. De två senaste inläggen borde publiceras i ett större forum. Det är sånt folk borde få läsa. Ärliga ord som är äkta och känns. Sånt som är svårt att stöta ifrån sig a la´ ”det händer inte mig”.

  2. Oui

    Mäh, du skriver ju riktigt bra!!!
    Varför har jag inte upptäckt det tidigare?

    Så här kan du inte ligga och trycka i en liten anonym blogg…
    Ut med dig och skriv i tidningar!!! Eller nått…

  3. jaaaaaaaaaaaa du har missat myckeeeeeeeeeeeeeeeet. nä skoja, men nån tjej från usa är här med sin dotter

  4. Pingback: SKRYTMÅNS | linnea's blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *