moster

Min innerligt saknade moster och jag för många år sedan

Man lär sig leva med saknaden men det där accepterandet och förståelsen är svår att ta sig an. Jag vet inte hur många gånger jag varit med om nåt eller ja bara vad som helst och tänkt att nu skulle jag ha ringt till Britt. Bara små små saker som påminner en. Att se en fin prydnadsängel i en affär eller kolla upp på månen eller gå på en gata och komma på att här gick jag en gång och pratade med Britt i telefonen. Som i mars förra året då jag fyllt 20 och skulle gå på Systemet första gången och pratade med Britt i telefon, precis här utanför lägenheten på gångstigen som jag nu går på varje dag…

Att någon som förut var så självklar och levande nu inte finns mer än på bilder och i ens minne. Det kan jag inte fatta.

Lämna en kommentar

Under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *