älskade moster

Just nu är jag extra arg. Arg för att min moster inte är i livet. För att hon inte ville dö och gå miste om hur det går för oss, om vi får några barn och vad vi kommer jobba med eller göra i framtiden. Hur det går för Emelie och hennes husköp och tusen projekt. För att vi inte kommer få visa henne allt detta. Jag kommer aldrig mer visa bilder och berätta om resor eller saker jag gjort. Kommer aldrig ringa henne då jag ser månen. Hennes nummer kommer aldrig stå på min telefonlista. Jag är arg för att jag aldrig någonsin kommer att få krama min moster igen. Jag är arg. Så satans jävla arg. Jävla cancer vad jag hatar det och vad jag hatar sjukvården. Det är väldigt dumt att tänka så men TÄNK OM de hade skött saker och ting rätt, då hade hon kunnat vara i livet idag och må betydligt bättre än vad hon gjorde under de sista månaderna i livet.

Jag brukar förespråka att det finns en mening med allt som sker men när man förlorar en som står nära är det verkligen inte lätt. Sin enda moster man någonsin haft. Sin bästa moster. Vad för mening?

Jag vet att det där ljuset kommer tändas en dag. Men just nu skulle jag bara vilja lyfta luren, slå hennes nummer och höra hennes röst.

Men det går inte.

Lämna en kommentar

Under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *