om kärlek & döden

Att blogga kan vara så väldigt naket. Idag har jag läst inlägg om kärlek. Om kärlek som slutar på olika sätt, eller mer tar en oväntad vändning. Om människor som lämnar varandra och om en människa som snabbt och via en tragisk olycka lämnar jordelivet och kvar står en ensam tjej som jag tänkt på oavbrutet i ett dygn nu. Vem bestämmer om den här orättvisan? Hur vågar man ge en människa så mycket smärta och sorg, hur ska två axlar orka bära det? Det borde inte få vara så. Det krävs nästan en lagstiftning att två unga människor som älskar varandra ska få leva så till det verkligen är slut, sisådär 60-70 år tillsammans nånting.

Men sen så säger ju alla som är visa av erfarenhet och tagit sig igenom det där mörkret, att det känns som att man tappar fotfästet och hela jorden liksom snurrar till och försvinner under en och man ser inget ljus på kanske några veckor, månader och i väldigt tråkiga fall nåt år men så småningom kommer den där dagen då man lyckas få ifrån sig ett sånt där skratt nerifrån tårna så man kanske till och med börjar gråta av glädje istället för av sorg. De där ensamma nätterna då det gör ont i ryggraden av att inte ha någon där byts ut till att man kan somna lugnt och sova en hel natt och återigen känna sig trygg och att livet faktiskt inte är helt omöjligt att klara av. Sedan är det olika för människor hur man tar sig dit och hur lång tid det tar, men jag hoppas att resan till att själv kunna leva inte är allt för smärtsam (fast hur vågar jag som inte har någon aning säga nåt sånt riktat till en människa som just mist sin kärlek).

Nu ska jag läsa en bok kring livet, döden och livet efter döden, och den finns här. Jag tror att det kan vara viktigt att bekanta oss mer kring ämnet då det är så otroligt trist att vi vet att vi alla kommer möta döden flera gånger under vår livstid men ingen vet hur man ska bemöta det då det väl händer. Inga ord passar, man vet inte hur man ska bemöta personer som drabbats och man vet inte själv hur man ska hantera ett dödsbesked. Det är bara jävligt vidriga sparkar i magen. För att sedan övergå till den där glädjen och lusten att själv överleva. För lika många människor som möter döden, lika många människor överlever så småningom den där sorgen. Lika mycket sorg utbyts till lika mycket glädje.

God natt

Lämna en kommentar

Under Tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *