Physalis och jag

För några år sedan upptäckte jag den mystiska frukten physalis, ni vet den lilla orangefärgade som kommer i ett till synes onödigt skal. Oj så god, kunde slinka ner en hel korg med physalisar i min mage om lördagskvällarna. Man känner liksom på smaken hur hög c-vitaminhalten är och nyttighetsgraden är ju därefter.

Tills en kväll… jag sitter och mumsar på mina kära små frukter. Tar bort skalet från en frukt och är en halv röd sekund från att stoppa den i munnen, tugga och svälja, då jag ser att den är fylld med vitt och grönt ludd! MÖGEL! De i min närhet vet mycket väl om att jag är en person som inte ens kan äta något som har utgångsdatum idag, trots att det för blotta ögat ser ut att vara helt okej. Så jag stod väl över toalettstolen och tränade spyreflexerna hela kvällen efter den där tragiska händelsen då jag tyvärr fick ta farväl av min favoritfrukt. Trots att den inte ens nuddat munnen.

Tills nu för någon vecka sen, ungefär två år efter mögelphysalishändelsen inträffade. Jag står vid fruktdisken på Ica och ser den där lilla kroegn fylld med physalisar och jag tar mitt mod till att stoppa ned den i min egna korg. Stoltheten över att kunna göra detta, jag som är så oerhört känslig med mat och svurit på att aldrig mer äta en physalis efter det där. Det var stora kliv jag tog ut från affären den dagen.

Kommer hem och börjar smaska i mig physalisarna. Så gott! Så surt, sött och vitaminrikt! Hur kan jag ha hållt mig undan dessa frukter i två år? Fjant och dumheter att tro att det ska vara mögel i alla physalisar bara för att en hade mögel – för jättelänge sen! Jag äter och jag äter, njuter och gottar mig.

Tills.

Jag har ätit ungefär halva korgen. Då kommer en frukt. Öppnar skalet och vad möter jag. Vitt ludd. Mögel. Grönaktiga färger, slem och skit. Rysningar längs ryggraden. Kväljningar. Urk.

Jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv köpa physalisar, det svär jag på. Jag åt faktiskt en idag men det var för att den låg och såg fin ut på min morotskaka. Men ni ser mig aldrig mer i fruktdisken ens fundera över att köpa dessa vitaminbomber. Aldrig. Mer lömsk frukt kan man inte hitta och jag tar aldrig mer risken att mötas av mögel. En gång är ingen gång – två gånger… ja det är fan nog då.

2 Comments

Filed under Allmänt

2 Responses to Physalis och jag

  1. Pingback: TRAUMA | linnea's blogg

  2. flams

    Haha! Det här var så kul skrivet så kan inte låta bli att skratta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *