linnea's blogg

Efter 24 timmars resa med buss, bil, minibuss och båt från Bangkok hamnade vi på Koh Lipe i söder som är en fantastisk paradisö. Så obeskrivligt vacker och precis så som resekatalogerna visar, ni vet såna där bilder man tittar på och undrar om det verkligen är sant – finns dessa ställen på riktgt!? Alldeles turkost klart vatten och kritvita stränder som för tankarna till potatismjöl – allt omgett av palmer och tropisk natur. Lite svårt att ta in hur overkligt vackert det egentligen är.

Vistelsen på Koh Lipe gick lite i moll då jag och Malin var förkylda och därmed extremt trötta. Därmed blev det mest lata dagar, vi gick mellan stränderna på ön (som är väldigt liten), åt mat och slappade. Å andra sidan var det också ett utsökt val av ö, då det var där vi träffade Emilie! Jag hade mailat lite med henne på Resedagboken lite hipp som happ, sa att vi skulle träffas men det var svårt att styra ihop något (trots öns storlek). En kväll då jag kommer hem till vår bungalow ser jag en blondin i mörkret och där och då föddes vår vänskap, redan första kvällen beslöt vi oss för att resa tillsammans, ett beslut som ingen ångrar. Första mötet med en person man inte vet ett smack om egentligen (mer än att hon gillade att resa och varit mycket i Thailand) är alltid nervöst, men vi klickade allihopa direkt. Match made in heaven.

Koh Lipe bestod av mycket turister, framförallt svenskar. Det var ett lugnt ställe där barerna stänger tidigt och man bara chillar, solar, snorklar och njuter av hur vackert det är… optimalt för kärlekssemester, kanske inte för 3 äventyrslystna tokiga kvinnor i 23-26 årsålder, efter en vecka då vi tillfrisknat kliade det i fingrarna och vi begav oss till Malaysia & Indonesien… men det är ett annat inlägg :)

Vår sista anhalt på Asienresan blev Koh Tao. Där hade vi tänkt stanna en stund för att sedan även hinna med Koh Samui, men det kunde vi glömma… förälskelsen var ganska direkt, självklar och bestående! Oj vad jag längtar tills jag får åka dit nästa gång, och då hoppas jag att det blir en mycket längre stund.

Här på O’Chai Bungalows på Sairee Beach bodde vi ganska länge. 15 meters promenad till stranden. Ni hör ju. Varje kväll då solen började gå ner la vi oss på våra badmadrasser (dorror!) och hängmatta på balkongen och myste med varandra. Skrattade, tittade på solnedgången, sov en stund. Helt underbart mysigt. Skulle kunna bo där i just den bungalowen.

Jag tänkte försöka skriva något om resan… det får bli som det blir. Jag börjar med Bangkok.

Bangkok var vår första anhalt, men också den sista. Vi bodde på D&D Inn på Khaosan road båda gångerna, ett hotell som är populärt inte allra minst för svenskar. Dels kostar det inte mer än ca 200kr/natt, ligger mitt i smeten och har en skön pool på taket. Rekommenderas verkligen! Den mesta tiden i Bangkok spenderade vi faktiskt på Khaosan och gatorna runt omkring. Den mytomspunna backpackergatan rymmer verkligen allt – framförallt människor. Vi kom att älska det redan efter bara någon timma. Maten, människorna vi lärde känna eller bara stötte på, alla rosförsäljande ungar som vi kom att skoja och leka väldigt mycket med (jag vet inte hur livsvillkoren ser ut för dessa små barn som springer runt och säljer rosor, men alla människor har ett språk man kan göra sig förstådd på: skrattet, och jag mår inte dåligt över hur glada dessa barn var då vi busade med dem). Vi hade kunnat stanna enbart på den där gatan och ändå vara lyckliga, så trivsamt var det, haha.

En kort men spännande promenad från Khaosan ligger floden Chao Phraya som rinner genom Bangkok. Ett fantastiskt vackert och lugnt ställe, varifrån man kan ta en båt för 20 bath och hamna i Silom och de mer centrala shoppingområdena, eller vart man nu vill hamna. Klart värt en resa i solnedgången. Förutom att det är en fin färd där man får se en del av staden så är det också en upplevelse då man på riktigt får se kontrasterna som råder i Thailand. Bredvid superlyxiga hotell och lägenhetskomplex vid floden står det packat med fallfärdiga små hus som skriker fattigdom. Det är tråkigt, men också så världen ser ut.

Vi hade tänkt shoppa en del och hade hört talas om MBK, svenskarnas shoppingparadis. Efter första besöket var vi helt lyriska då det är enormt och fullsmockat med pyttebutiker med allt du kan tänka dig. Andra besöket var vi mindre peppade då man efter några rundor inser att alla butiker erbjuder samma sak och det egentligen inte är så mycket intressant. Bangkok erbjuder ändock otroligt asiatiskt mode och vi hittade en hel del plagg samt t ex Converse för 120 spänn, fina klänningar för en 50-lapp.

Den andra gången vi var i Bangkok, dagen innan vi skulle åka hem, tänkte vi skippa MBK och dra till ett annat köpcentrum istället – herregud det finns ju hur många som helst, jag förstår inte ens varför vi valde att åka till MBK hela tre gånger. Vi chansade och drog till Platinum vilket enligt rykten skulle vara de unga Bangkokbornas favorit. Det blev dessvärre ett dystert besök då vi insåg att de stängde 2 timmar tidigare än vi trott så det var inte många butiker öppna, men alla som var öppna hade SÅ mycket bättre shopping än MBK. Så mitt tips är… MBK räcker en dag eller bara en gång i ens liv, har man sett något annat så inser man att det egentligen är skittråkigt. Nästa gång jag åker till Bangkok vill jag stanna där i några veckor för att gå igenom inte bara de otroliga köpcentrum som finns men också alla marknader och icke shoppingrelaterade ställen staden har att erbjuda. Sveriges shopping ligger verkligen i lä!

Innan jag åkte till Thailand hade jag på flera ställen läst om tipset att skippa restaurangmat och äta från gatustånden istället. Vi åt på restaurang på KSR (kanske inte bästa lokaliseringen för en topprestaurang, men…) och sen inte mer. Grillspetten! Majskolvar! Pad thaien! Pannkakorna! Allt! Gatumaten kanske ser äcklig ut då de står dagarna långa och lagar mat men ärligt talat vi blev inte sjuka eller dåliga en enda gång under vår resa, och smakupplevelsen är svårslagen - för att inte tala om priserna.

En kväll slet vi av oss våra svettiga turistlinnen och shorts, drog på oss finkläderna och drog till Sirocco skybar på Lebua för att spana in utsikten. Baren som för övrigt är med i Hangover 2 bjuder på förutom en sjuhelvetes lyx, en sjuhelvetes utsikt. Det var magiskt att stå 250 meter upp och blicka ut över solen som gick ned över denna fantastiska stad. Verkligen värt 120 svenska kronor för en mojito.

På Khaosan road är det fest hela tiden, livet är liksom att gå ner från hotellet, sätta sig i en stol, beställa in en Chang och vips har man en massa kompisar. Man kan för 100 bath (ca 20 kr?) få fotmassage medan man sippar på sin öl och tittar på folk. Eller varför inte mani+pedi för 40 kronor? Eller så kan man ta en tuktuk och få se en av de mytomspunna pingpongshowerna, hehe…

Det går ständigt omkring människor på KSR och erbjuder allt från svenska körkort, kamagra, tuktuk, pingpongshow etc. Man får trixa och vara hård för de kan lura röven av en då det kommer till sånt, men första Bangkokvistelsen tog vi en tuktuk (förlåt mamma) till en pingpongshow (märklig upplevelse) och därefter en nattklubb som skulle vara svinbra och massa internationella människor etc… när vi kom dit var det BARA asiater, inträdet kostade 500 bath (tacka fan för betalande argentinare) och en öl kostade ca 7 ggr mer än på KSR. Nästa gång vi var i Bangkok hängde vi med en kanadensisk snubbe, satte oss i en taxi och bad taxiföraren köra till nåt fett ställe. Vart hamnar vi? På samma jävla ställe som 2 månader tidigare… Nu minns jag heller inte vad stället hette men det började på S och hade 4-5 bokstäver, så ett tips till alla om ni blir erbjudna att åka till värsta feta stället som börjar på S så spring fort som fan åt andra hållet… hehe. Jag föredrar festen på KSR (surpriseee) eftersom man träffar roliga människor, det är mestadels barer men finns någon nattklubb om man så skulle vilja. Underbart! Och nära hem!

Ja, ojoj… vad mer kan jag få in om Bangkok… jag älskar staden och vill dit igen!

Jag försöker författa något om vår resa, men jag vet inte var jag ska börja eller sluta eller ens lägga upp det hela. Det var en fantastisk resa. Det kommer nog någon gång. Vi är båda övertygade om att vi kommer återvända till dessa fantastiska platser och att vi kommer möta många av människorna vi träffat igen. Bangkok, Bali, Koh Tao. Australiensare, skåningar, värmlänningar, engelsmän, fransmän, amerikanare, britter. Ja gud. Sen får man inte glömma den där bruden från Möööörsill som vi blev kära i också…

Malin är fortfarande och hälsar på mig i Göteborg. Solen skiner sådär härligt vårigt. Fint. När jag sansat mig och fått något slags lungt flow ska jag langa inlägg efter inlägg, jag har tappat lite av de där smattrandet på tangenterna. Men snart så!

Peace and love

Vi har befunnit oss i ett kyligt Göteborg i ett dygn nu. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna sammanfatta denna otroliga resa!! Men det kommer. Nu är klockan 01:20 och jag kom på att mattläggaren bankar på min dörr 07:45 i morgon och jag har grejer och möbler exakt öööööverallt som jag måste flytta på omedelbums…

Välkommen hem till verkligheten ;-)

Vi befinner oss på vad som ryktas vara den bästa ön i Thailand, Koh Tao. I 10 dagar har vi varit här och vi planerar nog att stanna en vecka till. Mår väldigt bra. Bor i en bungalow cirka 10 meter från vattnet. Livet är att ligga i hängmattan vi satt upp på balkongen, gunga lite och titta på solnedgången. Så underbart.

Vi bara myser. Emilie är sjuk så det blir inte så mycket aktiviteter. Kör moppe till andra stränder och solar. Köra moppe, haha… Det är ju något roligt med det, eftersom jag i princip aldrig i hela mitt liv har kört moppe, till skillnad från mina resekamrater som båda ägt moppar och därmed kört några mil i sina liv. Men Malin är en fegskit och vågar inte köra, så jag den orutinerade får sätta mig på en moppe och vet knappt hur man gasar eller bromsar, och ut i den thailändska nästintill obefintliga vänstertrafiken. Men än så länge lever vi… peppar peppar ta i trä.

Det är precis som på alla ställen i Thailand, väldigt mycket hundar här. Och katter, siameser med ljusblå ögon som lägger sig på rygg och kurrar glatt då man drar fram klifingrarna. Jag älskar det och döper alla. Hansson, Sickan, Mowgli, Märta, Leif, Anna, Nilsson… ja de MÅSTE ha namn och jag missar inte att snutta med en enda, även fast ”man inte ska röra dem”. Jag är verkligen kattkvinnan, ser jag ett djur så låter jag ”iiiih” och tappar allt runt omkring och måste bara hälsa på djuret, haha.

En dag var vi på Koh Tao’s rescuecenter för djur. Det gör ont i mitt hjärta att se skadade och gamla hundar så jag kände mig tvungen. Jag hade en lång konversation med ägarinnan och plötsligt känns det mycket bättre! Djuren här lever i paradiset och de har stenkoll på i princip alla hundar nere på stranden. Rekommenderar verkligen att åka till ett sånt ställe för att höra vad de gör för djuren, jag som tidigare mått illa och haft så många frågor kring dessa djur känner att jag har fått lite ro i själen. Mysigt var det också att pussa lite små kattungar :)

På kvällarna dricker vi buckets och festar loss på svenskägda Cancun, sen springer vi barfota bort till Fishbowl och avslutar allt som oftast på Office bar som har öppet till soluppgången och dessutom har en go pool. Vi träffar människor som för det mesta är roliga men ibland lite skräckinjagade… Men framförallt så har vi jävligt roligt nästan hela tiden!

I morgon ska Emilie lämna oss för vidare avfärd mot Miami. Jag och Malin blir kvar i Thailand till den 17e och vi tänker nog stanna här på Koh Tao i en vecka till innan vi drar några sista dagar i Bangkok.

Jag längtar hem på ett vis, men samtidigt inte. Det jag längtar mest efter är faktiskt riktig mat och i synnerhet frukostar. Pinsamt att berätta att det godaste jag ätit under resan är potatismos på Fizz här på stranden… haha ;)

Nu har vi wifiat klart så vi ska ta varsin badmadrass under armen och springa ut i det härliga och kokheta vattnet och bara må som den kung man råkar vara!!

Tråkigt nog ligger jag nu inskriven för andra natten på Siam international clinic på Koh Phagnan. När vi i söndags skulle lämna Bali och precis hade checkat ut började jag från en sekund till en annan må så förfärligt illa. Jag hade garanterat närmare 40 grader feber och så ont i varenda cell i kroppen att jag bara grät, aldrig varit med om värre febersmärtor. Det var bara att stoppa i sig massa knark och sätta sig på planet till Kuala Lumpur i alla fall… resan för att ta sig Bali – Koh Phagnan var inte rolig då allting strulade och jag hade såna febertoppar att jag bara ville dö emellanåt.

Igår hade jag hög feber på morgonen, vilket inte kändes roligt då det var Full moon party på kvällen och anledningen att vi åkte till den här ön. Låg inne i vår bungalow och försökte sova och bli frisk hela dagen medan tjejerna var ute men blev ingen bättring. På kvällen inser vi att det kan vara en god idé att gå till doktorn, så vi går dit. Tur som bara den att vi tog det beslutet, jag som hade tänkt skicka ut tjejerna för att festa och bara låta mig sova, det hade varit en VÄLDIGT dålig idé… alla tre tänkte hela tiden att det var för att vi var tröttna och slitna efter Bali men då man har skyhög feber flera gånger om dagen men är pigg emellanåt och sen är helt vit i ansiktet och har haft så i 3 dagar så står något inte rätt till.

När vi sitter i väntrummet hos läkaren och hela min kropp gör så vansinnigt ont tittar jag ner på min kropp och ser att mina naglar är kritvita, resten av huden är antingen blåsvart eller helt gul. Jag har aldrig sett nåt läskigare på mig själv. De sätter in dropp på en gång och tar flera prover då de dessutom tror att jag fått denguefeber vilket kan vara vanligt i Indonesien. Det visar dock negativt men de vill behålla mig över natten, så fullproppad med valium och diverse smärtstillande medikament får jag slänga mig i en spartansk säng och försöka sova medan resten av ön festar loss.

Blodproven visar att jag har någon basilusk i kroppen men de vet inte vad än så de vill behålla mig en natt till för att ta mer prover, och jag har konstant dropp för att återfå vätskebalansen ordentligt… hade jag varit i Sverige hade jag igår fått sitta i ett väntrum 3 timmar, sen hade de kört järnet med dropp och sen bett mig att snällt gå hem. I Thailand är de lite mer noggranna, jag blir nog hellre sjuk här än i Sverige om jag ska vara ärlig, trots att det är lite språkförbristningar men de går all in på att hjälpa en i alla fall.

Jättetråkig erfarenhet men det är bara att bita i det sura äpplet, vi får ta något slags eget fullmånefirande på Koh Tao när kroppen är i rätt skick igen… jag är glad att jag lever och att vi tog beslutet att gå till doktorn, det är värt mer än att springa runt bland neonfärgade fjortisar höga på ecstasy. Eller att jag legat kvar på hotellrummet och mina kompisar fått hitta mig medvetslös senare på kvällen…

Tyvärr glömmer man bort att dricka vatten eller tycker att man har druckit tillräckligt för att man inte är törstig. På Bali drack vi alkohol flera dagar och det var inte så varmt där heller, så då glömdes det bort extra mycket. Hädanefter kommer jag verkligen se till att dricka ABSOLUT minst 3 liter vatten om dagen för det jag upplevt senaste dagarna vill jag aldrig vara med om igen. När man har så hög feber att man inte kan göra annat än ha självmordstankar och gråta, samt att kroppen ser ut som ett lik…

Nu mår jag ganska bra, har tillräckligt med energi för att släpa min lilla ställning till toaletten utan att hänga över axlarna på nån sköterksa. Jag har även snus, lite gotta, en dator och med en knapptryckning kommer nån thai och ger mig det jag vill ha. Glad är jag också över att ha en försäkring, 5500kr/natt kostar det för mig att ligga här på en allt annat än lyxinrättning, och då är inte medicinering, mat och liknande inräknat. Varsågod för räkningen, Folksam :P

Vi fastnade verkligen på Bali. Det går inte att ta sig härifrån! Kan bero på möjligheterna att flyga från Bali till Surat Thani i Thailand dit vi tänkt oss, eller så är det för att det är så jävla roligt här! Allt är härligt. Fint. Mysigt. Vi trivs och har roligt. Mår bara gött.

Vi har snart varit ute och rest i 1 månad. Vi har drygt 3 veckor kvar som vi ska spendera i Thailand – ifall vi nu tar oss dit. Koh Tao, Koh Samui och Koh Phagnan står på schemat innan vi sticker upp till Bangkok och tar en sista sväng på Khaosan road. Den 11 april lämnar vi Asien för att dra hem till ett förhoppningsvis vårigt Sverige. Det är på ett sätt skönt, men har också många baksidor. Gud, vad vi inte vill resa hem… Men indonesernas brist på kulinariska kunskaper (ja!) gör att jag längtar hem efter svensk mat, så inni helvete. Och en solig vår i norrland. Och att jobba röven av oss för att kunna sticka iväg snart igen :-)

Nu ska vi ut och säga farväl till Kuta för den här gången. På återseende!

Chacha bloggen. Fortfarande Kuta, Bali! Vi trivs fan i mig här. I förrgår hade vi en mindre rolig kväll då 1. Malin blir antastad av en personal på ett uteställe vi tidigare gillat ganska mycket 2. Jag blir bestulen på min JÄVLA IPHONE!!!!!!! och 3. Emilie blir bestulen på flera hundra tusen. Ja, indonesiska pengar då, inte svenska, tur i oturen.

Jag är så vansinnigt bitter över att jag hade överfört alla bilder från Bangkok men ingenting efter det. Samt att jag hade jättemånga videos som nu är borta också… telefonen skiter jag fullständigt i eftersom jag ändå får en ny då jag kommer hem, men det är ju bilderna som svider! Tråååkigt.

Vi gillar ändå Bali!!! Känns lite som hemma, sitter 8 Skellefteåbor och brer på norrländskan, snusar och hejar på AIK… varför ska man då behöva åka hem?

Bjussar på lite bilder från Thailand! Utsikten från Sirocca Skybar och två från underbart vackra Koh Lipe.

Vi har varit på Koh Lipe sen i måndags. Denna ö är liten, magiskt vacker, otroligt lugn och full av turister (dvs svenskar). Ganska lagom att vara här då vi båda blev febriga och förkylda 1h innan avgång från Bangkok i söndags, och det har hållit i sig sedan dess… Skönt att kurera sig på vita potatismjölsstränder och smaragdgrönt vatten. Snuskigt vackert.

I förrgår träffade vi en tjej från Östersund jag raggat upp på Reseguiden så vi hänger med varandra nu. Vi ligger på stranden, snorklar lite, dricker shakes och lite Chang, dinglar med benen i hängmattan, sover i skuggan, myser på reaggebarer… Har det fan fetbra!

Det finns massor av hundar här. Många fula, söta, loppbitna, kopplade, valpar. De lever sitt lilla liv, ligger och sover på stranden, restauranger eller mitt på gatan. För det mesta bryr sig ingen eller så ger dom djuren mat, sen finns det hjärndöda människor och för det mesta kineser som sparkar på dessa sovande små varelser, pekar med laserpekare i ögonen, kastar sand över dem. Sånt gör mig så obotligt förbannad över att se, fattar inte hur människor kan ha sånt tänk. Gå förbi ett djur som sover på stranden och SPARKAR? Små hjärtan. Vi har tre hundar varav en valp som bor hos oss, när vi kommer hem så galopperar dem glatt mot oss och väntar på färskt vatten, lek och kli bakom öronen. Tur att vi är många som hellre agerar så, men var bara tvungen att inflika. Hur kan man vara så elak mot djur! Förstår inte, gör ont i mig att se. Förutom det har djuren det ganska härligt här!

Aja. Vi börjar vara ganska friska och uttråkade på detta lugn, så i morgon tar vi båten över till Langkawi och på måndag åker vi till Bali. Livet är inte så dumt just nu!

Det är vår sista dag i Bangkok, det regnar och vi har ingenting på agendan så man kan väl lika gärna slänga upp ett ordentligt inlägg direkt från poolbaren. Äter en kycklingfri ceasarsallad för 30kr – hutlöst då vi redan hunnit komma in i de thailändska priserna och vanligtvis levt på grillspett 2 kr eller pad thai 8 kr… Gatumaten i den här staden är verkligen GULD och allt vad restaurangmat heter är skit, smaklöst och dyrt, det var det första vi lärde oss.

I måndags började det bra, vi gick ner på första bästa bar efter att ha legat däckade i jetlag 6h. Efter inte en lång stund hade vi fått flera nya vänner, en norsk, tysk, australiensare och fyra engelsmän. De hälsade oss välkomna till Thailand & Khaosan Road och vi festade till 5 på morgonen… Jag älskar den här gatan, så många människor och nationaliteter och alla är här för att mötas så det blir många samtal även om de ibland är korta. Alla har något att lära och är öppna för konversation! Till och med påträngande försäljare har en charm i sig och vi har nog blivit lite bättre på prutning även om det är svårare på denna gata med så mycket turister.

Vi har vandrat mysiga gränder och beskådat thailändarnas vardagsliv. Åkt båt på Chao Phraya. Shoppat i MBK som är en sjuk galleria, svårt att hålla sig från att köpa mycket onödiga saker som söta klänningar, men när de kostar 50 sek så vad fan… Massage, mani&pedi, fiskspa – allt är så billigt även om jag såklart misstänker en del överpriser med tanke på vart vi är.

En häftig sak var att komma upp till 63:e våningen 250 meter upp till Sirocco skybar (delar av Hangover 2 är inspelade där). Lite jobbigt och svettigt i finklänning och smink samt äckligt med en drink för 110kr, men vi ser det som att vi betalade för utsikten. Helt klart värt ett besök, men nog inte mer än så, jag gillade också att ”komma hem” till Khaosan och ta på sig shorts och linne, hehe…

Vi har varit på pingpongshow. Det märkligaste jag sett. En thailändsk nattklubb med bara thailändare samt vi och några från Argentina. Festat och haft sjukt kul. Just det, vi har tatuerat oss också… Varsin cameltoe blev det, haha. Och självklart kollade vi upp stället (Max tattoo) innan. En hysteriskt rolig grej bara, precis som jag och Malin är ;-) samt ett minne för livet med denna resa!

Vad mer, Malin ser ut som en kräfta och det är kokhett hela tiden. Älskar att ligga uppe på taket på kvällen med färsk frukt och en kall Chang, njuta av +30c och titta på stjärnorna. Blicka ut över BKK och undra vad staden gömmer! Vi har så oändligt mycket kvar att se, men det får bli en annan gång. Jag gillar Bangkok i alla fall!

Det känns lite märkligt att vi är i Thailand och egentligen kommer man väl inte förstå det innan vi i morgon anländer till Koh Lipe. Vi njuter och skrattar åt snöovädret i Lycksele.

Ikväll går bussen till Surat Thani > Hat Yai > Pak Bara > Koh Lipe. Vi är framme i morgon eftermiddag. Dryg resa då liggplatserna på tåget var slut, men det är värt det. Så jag kommer spendera min födelsedag på den fantastiska ön som ser sanslöst vacker och mysig ut! Längtar.

Hoppas ni mår bra. Det gör vi. Puss & kram.

Vi är nog överens om att älska denna stad. I synnerhet den här gatan, Khaosan road!!! Gud. Fy fan vad roligt vi haft i veckan! Men what happends in Bangkok stays in Bangkok… ;-) ikväll har vi suttit nere på Khaosan Road och ätit våra sista grillspett och pussat våra barn (haha) farväl, för i morgon checkar vi ut. På nåt sätt känns det som att vi ska åka hem (haha) men Bangkok var bara början, det är NU äventyret börjar…

Next up: Koh Lipe!

För 206 dagar sedan bokade jag & Malin varsin enkelbiljett till Thailand. Nu är äntligen väntan snart över, ikväll möts vi på Arlanda och i morgon klockan 06.20 påbörjas den 21 timmar långa resan. Jag har sån resfeber! Vi har ingen aning om vad som väntar mer än 5 dagar i Bangkok och sen är över 1 månad en oskriven bok som vi ska fylla med råge. Jag är övertygad om att det kommer bli ett otroligt roligt äventyr, det kan inte annat än lyckas då jag åker med min bästa vän!

Hej dååååå!!!!